texter

Samhälle (4)

Till huvudsidan  Välj annat ämne


glasvägg
Chefer (14/11 2000)
Vilket sammanträffande! I dagens Metro (göteborgsupplagan), på första sidan i "Nytt Jobb-delen", finns en artikel om Freys Hotel, som avskaffat cheferna och tillsammans sköter ruljansen med delat ansvar! De har nu ökat sin vinst med flera miljoner på ett år, och alla verkar tycka att det går bra. Allt började när VD:n läste boken "Historien om världens ovanligaste arbetsplats", som har en hel del år på nacken men ännu inte upptäckts av tillräckligt många ;=) (minns tyvärr inte vad författaren heter; har inte läst den själv, bara hört den berättas om). Kul att läsa om detta, nu när jag så sent som igår fick upp enkäten som drar lite åt det hållet; om kvinnor och karriär. Jag tycker, som man förstår om man läser mina jämlikhetssidor, att det talas för mycket om chefer och "högre positioner" - det bör nog inte finnas för höga pyramider.

Härom dagen stod det i "Ny Teknik" att 89% av kvinnorna på Ericsson Software Technology vill göra karriär. De hade svarat "ja" på en sådan fråga. I samma andetag drog man upp att det är dags att få in fler kvinnor på chefs- och styrelseposter, och att männen måste börja släppa till lite.

Men jag är inte så säker på att detta är rätt väg. Och om så är, så är det bara rätt för ett fåtal. Det finns nog större möjligheter för fler om man gör som på Freys Hotel.

Det är också tydligt att chefsskapet bara gynnar ett fåtal av de som vill ta på sig lite mer, för det är ju i praktiken inte så många som kan bestämma över andra. På mina jämlikhetssidor kan man läsa mer om detta. Jag tror nämligen inte att alla kopplar karriär med chefs- eller ledarroller, och jag tror inte heller att det alltid är männen som "står i vägen" för kvinnors karriärer. Om vi äntligen kunde få fler detaljerade svar på hur människor egentligen vill arbeta, istället för att koncentrera sig på att trycka in kvinnor i samma roller som männen haft dominans i, så skulle vi kanske kunna göra mycket mer för trivseln och inspirationen på arbetsplatserna - för att inte tala om högre vinster; flera olika vinster. Därför lade jag upp ett formulär med frågor till kvinnor om deras karriärtankar.

Upp igen!

Rubriker:
Chefer
Premiepensionen
Ansvarstyngt arbete
Idioter och indianer
Brönetter
Artister och förebilder
Restaurangmat/kött

Föregående
Forts...

© Eva-Lena B


Premiepensionen (9/11 2000)
Idag var en så rolig insändare införd i Göteborgs-Posten, av en Patrik Stenefjäll:
"Jag vill ha garanterad avkastning på mina pensionspengar. Finns det ingen fondförvaltare som enbart inriktar sig på alkohol, tobak, pornografi och vapen?"
Haha! Ja, där kan man snacka om ständigt och osvikligt växande marknader! ;=) Men det kommer säkert fonder för dessa också. Bara den ytliga moralen står i vägen än så länge, men gränserna förskjuts ju hela tiden. För några år sedan var detta med privata fondplaceringar av våra pensionspengar över huvud taget bara en omoralisk och elak tanke hos någon. En bisarr idé som "inte gick" att förverkliga. Men, idag är den som vi alla sett faktiskt verklighet.

Jag har postat mitt blå kuvert nu, efter att ha haft det stående igenklistrat i flera veckor på hallbyrån. Hur jag än tänkte så kändes det fel, så det växte liksom fast där. Ibland petade jag lite på det, för att försöka komma fram till vad som var bäst. Skulle jag vänta med att satsa på privata fonder, för att se hur 7:e AP-fonden går?

Att posta det för att satsa på privata fonder kändes som att frivilligt ge upp chansen till 7:e AP-fonden, vilkas politiskt bundna förvaltare tvingas till någorlunda sans i sina affärer (= halvtrög trygghet; långsamt växande men ganska säker avkastning (kanske lika stor som inflationen?)). Om jag postade kuvertet, så skulle jag alltså för all evighet vara utestängd från 7:e AP-fonden, dömd att tillbringa delar av min dyrbara fritid med att försöka leva som en kapitalist: att följa aktiemarknaden. Det kändes inte alls bra. Nej, det är ungefär detsamma som att kommunister har bestraffats i det fördolda här i landet, för att de kanske sett en skum film eller lyssnat på "fel" föredrag någon dag i sin ungdom ;=). Nu är det dags även för oss AP-fondsvikare...

Att av den anledningen strunta i att posta kuvertet kändes inte heller bra. Då skulle jag ju inte få någon inblick i hur mina pengar förvaltas, och ingen möjlighet att förändra eller påverka mitt sparande under perioder då jag kanske inte tycker likadant som statsförvaltarna gör. Man vet ju aldrig om man i perioder faktiskt blir "osams" med statens förvaltare, när det finns tid över till att snegla lite närmare på hur börsläget är. Jag menar, man har ju olika mycket tid och olika intressen under livets gång.

Så... staten har alltså dragit oss svenskar vid näsan, för hur vi än gör blir det ett litet helvete. Utom för politikerna. De behöver ju inte sina premiepensionspengar.

Upp igen!

 

Ansvarstyngt arbete (8/12 2000)
Vad är ett ansvarstyngt arbete?

  Exempel 1:
De som har chefsroller brukar säga att de har ett stort ansvar, för om de gör fel kan följderna bli mycket kännbara. Det är därför de har högre lön än de flesta andra anställda, menar de. Men om man ser på vilka roller och ansvarsåtaganden som chefer har på många stora företag, så verkar det enda ansvaret vara att de går med på att avsluta sin anställning direkt om de har gjort något större fel. De tar alltså inte ansvar för sina handlingar, utan lämnar över jobbet till de som blir kvar. Samtidigt brukar dessa "ansvarstyngda" människor få miljonbelopp i avgångsvederlag.

  Eftertanke 1:
Innebär varje yrke med risk för snabb uppsägning att man har ett ansvarstyngt arbete? Nej, självklart inte! (Betänk då vad chefen i Exempel 1 har för ansvar - existerar ett högre ansvar än det som övriga anställda på samma företag har för att allting ska fungera i varje led?)

  Exempel 2:
En relativt lågavlönad yrkesgrupp är lärare. Många tycker att deras roll är att lära eleverna sitt eller sina ämnen, och att de sedan har gjort sitt. Men, om man ser läraren på detta sätt så bortser man från det "medfödda" ansvaret denna faktiskt har. Oavsett om läraren själv är medveten om det eller ej, så finns ansvaret där så fort han eller hon inträder i klassrummet: elevernas framtid kommer för alltid att färgas av vad läraren förmedlar, vare sig det är något bra eller dåligt. Kanske kommer han eller hon även att sätta spår när det gäller den allmänna samhällssynen om undervisningen känns oengagerad och meningslös.

  Eftertanke 2:
Jag tror personligen att lärarna har ett av samhällets mest ansvarstyngda yrken. Han eller hon ska genom sitt beteende, attityder och sociala intelligens förmedla så mycket mer än bara sitt eller sina ämnen till eleverna. En lärare som tänker på detta och försöker följa så bra linjer som möjligt tar ett större ansvar för sina handlingar än en som inte gör det:
- Någorlunda rättvist fördelad tid för varje elev (jämlikhet)
- Bra medling vid konflikter (visa medkänsla, föreslå smarta utvägar och peka på vad som kan vara rätt, fel eller moraliskt)
- Med sin personlighet försöka främja ett samhälle utan våld
- Förebygga konflikter som kan komma ur främlingsfientlighet eller rädsla
- Visa hur samhället ser ut, bl.a genom täta studiebesök utanför skolan
- Stå för sina åsikter, men acceptera andra lösningar om de inte skadar någon
- Ge utrymme för individualitet
- Uppmuntra och stödja
- Visa att vuxensamhället inte är något avlägset eller främmande.

Beroende på hur en lärare beter sig, så kan han eller hon få elever att helt ändra inställning i frågor som är viktiga för hur de kommer att leva i samhället i framtiden. Blir eleverna nonchalant bemötta av vuxna, så är det lättare för dem att komma in i destruktivitet. En hemsk familjesituation kan inte vägas upp helt av en bra lärare, men det skulle bli ännu värre om läraren vore lika omdömeslös som en påtänd mamma.

Tja... jag tror det räcker med dessa två exempel på varför jag inte gillar påståenden som att SVT-chefen (bara som ett exempel) är värd en högre lön än en högstadielärare därför att chefen har ett större ansvar.

Upp igen!

 

Idioter och indianer (5/1 2001)
Man häpnar när man bl.a läser/hör nyheterna nu för tiden. Vi lever på 2000-talet, men vuxna människor beter sig som... ja, jag vet inte vad. Är 80% av människosläktet av typen "IQ tvättpåse"? Ja, tydligen. Kanske är det så att somliga planterades in här av en idiot från en annan planet som ville ha den för sig själv, och kanske är det därför forskarna har så svårt att hitta vårt ursprung.

Ett citat ur en av Göteborgs-Postens Internetsidor från igår:
De mystiska dödsfallen bland soldater som deltagit i fredsbevarande operationer på Balkan tas upp på EU-nivå. Det står klart sedan den svenska regeringen lovat Belgien att frågan ska diskuteras redan i nästa vecka. Utarmat uran, som funnits i pansarbrytande Natoprojektiler vilka använts i regionen, utpekas som möjlig sjukdomsorsak.
Man kunde också läsa att det på hårda träffytor har uppmätts förhöjda strålningsvärden! I dagens "Metro" står det att cancerfallen efter NATOs flyganfall i Jugoslavien våren 1999 med bl.a radioaktiva projektiler har ökat med 30% i landet! Och det bara på drygt ett år! Tänk vilka följder detta kommer att få på lång sikt - tusentals år framöver!

Hur är det möjligt att man får göra något så dumt som att använda utarmat uran utan att först undersöka om det är skadligt? Och hur kan man bli så urbota dum att man nonchalerar och skadar sin omgivning på detta sätt, och det i så kallat "fredsbevarande syfte"? Jag saknar ord. Det är så otroligt idiotiskt.

Man har i veckan även kunnat läsa att Stasi på Östtysklands tid sprejade "obekväma" människor med radioaktiva ämnen, så att de kunde leta upp dem med mätare och t.ex kolla om de besökt vissa möten. Herregud! Och här i Sverige plågar dagens forskare fortfarande ihjäl råttor och andra djur, alltmedan fartyg släpper olja rätt ut i havet med jämna mellanrum. Nej, ibland blir jag så himla trött på allting.

Nu tycker jag inte längre att det var så farligt elakt att en översättningsbyrå gav mig ett helt kilo belgisk brottsligt god choklad i julklapp, som jag inte kan hålla mig ifrån. Betydligt ruskigare saker förekommer hela tiden ;=) Men vad kan man göra åt de här större idiotierna? Som vanlig medborgare är man ju helt maktlös.

Jag råkade se delar av ett program för några kvällar sedan där man bl.a tog upp hur duktiga indianerna var på matematik och astrologi redan för evigheter sedan (vilket ju är vida känt), och samtidigt hur osäkra spåren är från vårt ursprung - vi kan vara många hundra miljoner år äldre än forskarna nu stolt tror sig veta. Hur som helst blandades fakta med teorier och rena sagor i detta program, men huvudmeningen var att försöka väcka folk moraliskt. Vi fick veta att många av de tidigare indianernas profetior har slagit in, sådant som alla viftade bort som alltför otroligt men som nu hör till verkligheten.

Ett av de första tecknen som ska visa sig vara vägen mot våra generationers undergång är atombomben, som indianerna försökte få en utredning kring. Den släpper loss alltför onda krafter på jorden, och dessutom måste vi alltid försöka bevara miljön så som den ska vara - ren och hälsosam. Mötena misslyckades dock - de amerikanska politikerna brydde sig inte om indianernas uppmaningar till utredningar och eftertanke. Vi har alltså sedan många år trampat vår sista och mörka väg. Och vi förpestar jorden för de som kan tänkas komma efter.

Det finns visst en indiansk kalender som har en cykel på 5000 år, som säger att vi går in i den mörkaste astrologiska tiden på många tusen år nu (minns inte om det sades vara 13000 år), för att sedan vända. Den här kalendern slutar i vintersolståndet år 2012. Det ska bli intressant att se vad som händer runt den tiden. Och i Vattumannens tidsålder, som står för pånyttföddhet. Enligt somliga indianstammar, så ska vi på grund av vår ytlighet och materialism nu drabbas av ökade översvämningar, orkaner, jordbävningar etc, som gör att många av oss kommer att gå under. Allt för att lämna plats åt bättre människor, som tänker mer på det andliga och ser att jorden är en värdefull gåva oss till låns. Tja, det låter ju intressant. Nästan som den kristna trons skrämselpropaganda om att man kommer till helvetet om man inte tror på Gud. Tja, man kan skoja om mycket, men det ligger kanske ändå en hel del vishet i det som indianerna framför. Och kanske är helvetet just vad vi håller på att forcera fram?

För vilka är vi att skicka ut så mycket skit i en natur som vi inte äger, en natur som dessutom hela tiden, genom att finnas där frisk och frodig, skapar oss? Hur kan man bomba - och med sådan skit? Och varför tror så många att vi måste exploatera allt vi har för så ytliga saker som de flesta faktiskt strävar efter? Det är skrämmande hur lågt IQ de flesta av oss måste ha! Djuren fungerar mycket bättre, inte många av dem beter sig så sjukt.

Upp igen!

 

Brönetter (24/1 2001)
I Hemland i norra Europa hålls viktiga politiska diskussioner i pressen. Den förre riksdagsmannen Vråland Larsson uttalade sig om att han inte tror att Bandreas Carlgren kan leda Centerpartiet, då han har ett förhållande med en brunett. Larsson har själv bevittnat detta, och menar att han inte tycker om det, men att han också försöker inse att de båda ändå kan ha lika mänskligt värde. Dock kan han på grund av Carlgrens udda läggning inte se honom som en politisk ledare.

Det var i förra veckan som Larsson mötte paret Carlgren på parkeringsplatsen utanför regeringsbyggnaden Flådet. I blåsten lyfte sig fru Carlgrens hår och blottade en brunare nyans under det grå. Larsson insåg då att fru Carlgren bar peruk och i själva verket är brunett.
- Detta är enligt många av våra medlemmar en skandal, menar Larsson. Men många andra partimedlemmar undrar dock vad hårfärgen kan spela för roll; ska det verkligen vara nödvändigt att alla Centerpartister har grått hår?

Jo, Larsson och somliga av Centerpartiets medlemmar ser alltså att hårfärgen påverkar det politiska arbetet i allra högsta grad. Brunetter ska inte beblanda sig med de gråhåriga, då det kan råka bli fel i ministrarnas datorer när de lägger upp budgetar. Forskarna har hittills inte lyckats bevisa att så är fallet, men många tror ändå att detta är sant. En kvinnlig minister som vill vara anonym säger att somliga i huset dessutom tror på SMHI:s väderleksrapporter och veckotidningarnas horoskop.

Upp igen!

 

Artister och förebilder (20/2 2001)
Över tidningskanten "råkade" jag se Grammis-galan igår kväll. Att jag skriver "råkade" beror på att jag inte alls var intresserad av den, men att jag ändå slog en blick för att se attityderna, och hur alla skulle framträda. Det var ungefär som jag hade väntat mig.

Magnus Uggla: nu en desperat egotrippare som mest var ett störande moment (gissar att han kommer att skämmas om han får se sig själv på video i framtiden, pinsamt juckande och skrikande "Hallå Stockholm" hela tiden!). Och han som var en favorit hos mig på 70-talet! :=(

Den röda tråden: att det ska ses som självklart att alla ska häva i sig stora mängder alkohol. Inte bara Uggla propsade på att det var därför alla var där (förutom att krysta fram svordomar som inte passade i sammanhangen. Jag är för svordomar om de liksom förstärker något man vill berätta, men att ha dem istället för något man inte har att säga är bara töntigt). Jag tycker det är så j-a patetiskt! Likadant är det hos mediefolk (särskilt de på kvällstidningarna); de vågar inte annat än att klänga sig fast vid att försöka vara häftiga genom att snacka om att supa - något annat har de ju inte att komma med - ingen personlighet, ingen charm. Då får man visst ta till "supa-snacket". Om midsommar skrivs det om hur den självklara(?) baksmällan kan botas, som om varenda en av läsarna har pressat ner ett par helor var. Och på Valborg indoktrinerar man alla ungdomar att man måste ut och supa, för det är helt naturligt att man inte har något annat att göra. De som växer upp får ideligen detta kastat sig i ansiktet. Och rätt som det är skriver samma tidningar om hur mycket supandet har ökat. Detta gör mig spyfärdig. Töntiga är de! Var finns människor med egna, starka och naturliga attityder?

En av dem verkade faktiskt finnas med på Grammis-galan! Bland alla fegisar fanns det en som stack ut som en riktig viking; Håkan Hellström. För några veckor sedan visste jag inte vem han var. Så, en kväll såg jag ett reportage om killen, där man följde honom genom Göteborg. Sicken udda och barnslig typ, tänkte jag under de första scenerna, och undrade åter igen varför alla 25-åringar beter sig som småbarn numera. Är det för att de bor hemma så länge? För att så många går arbetslösa och vill stanna kvar i barnstadiet?

Men efter en stund tyckte jag mig se mer av hans personlighet. Upptäckte att han verkade ge av sig själv på riktigt - att han ville dela med sig av sin livsglädje, vänlighet och passion för musiken. Det som många attitydlösa försöker visa sin omgivning att de tycker är töntigt, gör istället honom stark och lysande. Ja, där har vi en människa som verkar bejaka livet med ett gott hjärta, och det kommer han säkert väldigt långt med. Under galan fick han pris som årets textförfattare. Andra fick många fler priser, men det märktes ändå tydligt vem som var publikfavorit.

Den här Hellström skriver verkligen inga texter jag blir imponerad av. Och han sjunger verkligen inte något i min smak. Rösten ger mig inte ett dugg gåshud. Men bristerna i musiken glöms liksom bort när man ser honom, eftersom han verkar ge av sig själv på riktigt. Han kastar inte fram konstgjorda attiraljer som fansen får låtsas vara nöjda med - behöver inte snacka om att supa för att bli omtyckt. Han vet att han blir omtyckt för att han själv tycker om det han gör, och för att han tycker om publiken. Därför tycks han lysa. Och därför blir jag glad - för att det mitt bland allt konstgjort finns riktiga juveler som förebilder, även om de inte vibrerar i exakt rätt frekvens!

Upp igen!

 

Restaurangmat/kött (28/2 2001)
Såg igår lite förstrött på en TV-debatt, som handlade om den konstiga frågan om det är rätt eller fel att äta kött. Synd att de inte ställde en bättre fråga. Det kändes som en debatt i en barnspalt i en tidning, där alla under 13 år diskuterar vilken popgrupp som är bäst eller sämst. Ingen kan ha rätt och ingen kan ha fel. Men det här var faktiskt(!) ett program av och med vuxna. Hrm... undrar hur de resonerade när de röstade fram siffrorna 60% för och 40% emot köttätande.

Med i programmet fanns hur som helst en kille som försökte väcka folks medvetande, och jag tycker det var ett bra inlägg. Han vill att alla köttätare ska försöka svara sig själva varför de (säkert 80% av befolkningen