texter

Ord

Till huvudsidan  Välj annat ämne


fönster
Särskrivning (17/3 1999)
I Kista var det XML/SGML-användareförenings-konferens med deltagare (besökare, utställare och presentatörer eller informatörer) från flera olika länder, och det är alltid inspirerande att exempelvis få se hur XML utvecklas; vilka verktyg som tas fram både för visning och lagring av information på nya, smarta sätt, och hur nya användningsområden eller funktioner presenteras. När allting väl kommer igång ordentligt blir det spännande!

En sak gjorde mig dock besviken:
Sär skrivning före språkas av all ihop.
Översättning:
Särskrivning förespråkas av allihop.
Vad tydligt det nu blivit att särskrivningen spridit sig som ett riktigt virus - alla åldersgrupper verkar nästan helt ha kastat bort den svenska grammatiken för att särskriva, på engelskt vis. Att man till och med gör det i offentliga sammanhang stör mig. Det är oartigt mot läsarna att inte ens ha god kvalitet på dokument som handlar om god kvalitet. Detta gör dessutom att fler och fler tror att särskrivning är rätt. Suck! Det är förresten konstigt att vissa ord särskrivs och andra behålls normala; märker de inte att något är fel i texten? Ordet förespråkare var t.ex normalt skrivet medan andra sammansatta ord var delade i ett av dokumenten som visades; varför inte gå fullt ut och skriva före språkare också? Jag bara undrar hur de som skriver så tänker? Antagligen är de inte alls intresserade av att skriva bra. Svengelska ord var också vanligt förekommande. Ordet "topic" kunde inte översättas, för då kunde det tolkas som "subject", och "enable" blev på svengelska "enejbla". Jag menar, om det redan finns svenska ord så ska man väl inte använda utländska? Jag är för ett gemensamt världsspråk, men vi ska inte betala med svenskan som jag tycker man i så fall kan behålla parallellt.

Upp igen!

Rubriker:
Sär skrivning
Vad är filosofi?
Psykologiskt
Smått & gott
Kommunikationens vanskliga konst
Ruskig tidningsnotis
Måndans
Alfabetet

© Eva-Lena B


Vad är filosofi? (4/3 1999)
En fråga som slagit mig många gånger är: Vad är filosofi? Kanske är det att slå huvudet på spiken?

Det verkar så väldigt enkelt och så väldigt komplicerat på en gång, att man nästan skulle kunna säga att om man visste vad det var, ja, då visste man egentligen inte vad det var. Men så filosofisk ska jag inte bli här... ;=)

Det är en stor risk/chans att en filosof blir ett snart offer i min intervju-avdelning, om det nu finns någon som vill ställa upp. Kanske skulle denna person kunna förklara för mig hur man kan göra en lära av att tänka i kreativa banor, men inte så kreativa att de leder till något konkret. Eller hur fungerar det? Jag vet som sagt inte vad det är, för när jag råkar på böcker som handlar om ämnet dyker jag nyfiket på dem för att sedan avskräckt rygga tillbaka bara vid andra raden av presentationen på baksidan. Nej, det där gamla mossiga är nog ingenting för mig, jag vill inte lära mig hur ANDRA filosoferat en gång i tiden, utan filosofera själv eller bolla med någon levande person.

Det är konstigt att det finns en lära som mest tar upp vad sedan länge döda personer en gång för evigheter sedan kom fram till, medan filosofin sedan dess verkat utdöd om man ser till hur den presenteras i böcker och på Internet. Finns det inget som manar till nya tankar, nya idéer och kreativitet istället för bara återblickar?

När människor filosoferar i diskussionsforum på nätet blir det ofta samma gamla frågor som ställs, och samma gamla svar som ekar tillbaks (med undantag, förstås). Består filosofi av ett antal bestämda frågor som man måste kunna innan man lever med i diskussioner och tankegångar? Får man inte grensla de grenar som de nu döda sträckte ut?

Kanske är ämnet filosofi i skolan bara en historielektion som alla andra, där det berättas om hur man tänkte i ett annat samhälle, i en annan tid? Och så går jag här och filosoferar om frågan helt i onödan.

Upp igen!

 

Psykologiskt (4/3 1999)
Den analyserade:
- Jag tror inte sådana där profilanalyser stämmer.
Jag känner inte alls igen mig i den.
Personlighetsanalytikern:
- Ja, det syns i din analys att du har en sådan inställning. Så bra, då!

Klienten:
- Jag är inte här för att söka jobb. Jag vill bara ha hjälp med att jag på något sätt alltid slingrar mig ur jobb-erbjudanden.
Psykologen:
- Ja, men som jag sa, så är du välkommen att prov-jobba här som min assistent, om det skulle vara till hjälp för dig.

Upp igen!

 

Smått & gott (5/7 -99)
Den största skillnaden mellan människor är inte graden av pigment, utan graden av hat.

Upp igen!

 

Kommunikationens vanskliga konst (29/11 2000)
...var rubriken på föreläsningen jag och sambon gick på igår. Eller rättare sagt tittade in på som hastigast. Så fort kvinnan började tala, vände vi oss mot varandra med blickar som sa "Nejjjj, inte hon!!" Förra gången vi var på samma ställe för en annan föreläsning, så hade hon också stått där och svamlat om bilder hon glömt ta med sig, om hur hon nog funderade på att byta namn på sitt företag, om hur svårt det är att tala inför en grupp osv. Dessutom hade hon ögnat igenom samma böcker som mig om kroppsspråket. Allting hon sade under den tid vi ansträngde oss för att sitta kvar av ren artighet var basalt, sådant som alla i hela lokalen måste ha känt till. Nej, fram för personliga grepp, annars är det ju meningslöst!

Så här skulle min föreläsning köra igång:

- Ikväll ska vi kommunicera!
Tycker ni att det är en vansklig konst? Det beror i så fall mycket på att ni inte vågar visa ert innersta. Den som är rädd för att kommunicera fullt ut vill nämligen inte använda alla de sinnen och språk som behövs förutom talet. Orden vi säger är en mycket mindre del av kommunikationen än vi brukar inse. Eller vad säger du, "lille vän", nu när jag klappar dig på huvudet? (Jag skulle överlägset klappa en person som sitter bland åhörarna, bara för att retas lite; det är sådant som får igång folk)

Efter denna uppvärmning skulle jag be en stackars oskyldig (hemlig stuntman) komma upp från åhörarna, och be honom stå med mig på "scenen". Så skulle jag fråga:

- Hur mycket tror du egentligen att kroppsspråket säger när vi kommunicerar?

Han skulle svara något logiskt, antagligen (om det inte vore en hemlig stuntman). Ingen vill göra bort sig framför andra. Nu skulle hur som helst stuntmannen ha fått betalt för att säga något logiskt, för att vara trovärdig:

- Ja, vad kan det vara? Kanske 75%?

Sedan skulle han vända sig emot mig för att liksom invänta min reaktion, och ta emot örfilen och någon dräpande replik om att det var några procent fel.

(Ha, nu blev ni allt förvånade! Men, tänk efter - hur vore en sådan start? Visst skulle det vara spännande?) Ett surr av viskningar och harklingar skulle antagligen gå genom åhörarplatserna, men skulle någon protestera högt? Det är här som jag nyfiket skulle kolla in vad åhörarna gjorde. Skulle de sitta som snälla möss och titta som i smyg, låtsas att de råkat missa själva örfilen? Kanske pilla på sina mobiler och fundera på att ringa polisen eller närmsta psykakut? Någon skulle helt säkert gå och hämta ett glas vatten, för att se om någon annan tog itu med kommunikationen under tiden.

Om jag fick höra "Hörru du! Sådär kan du väl inte göra, din j-a ragata!?", så skulle kommunikationen och debatten vara igång. Om inte, så kunde jag vinkla in föreläsningen mot det tysta grupptrycket istället.

Alla kunde få tänka efter: hur gör vi när vi kommunicerar, och vad är det som vi vågar - och när och var? Hur mycket av vår vilja att kommunicera beror på miljö, personkemi, grupptryck osv, och hur många av oss är modiga nog att kommunicera fullt ut i de flesta situationer? Och passar det sig verkligen? Och när behöver vi ta till knep för att andra ska förstå vad vi menar?

Tja, det var sådana saker jag hade hoppats lite på under gårdagskvällen. Istället stod en disträ och till synes förvirrad kvinna där och svamlade ihållande om att här i Sverige vill vi stå 47 cm ifrån varandra när vi pratar.

Någon som vill boka tid till min kommande föreläsning? ;=) Nu när jag skojar lite om det, så känner jag att det faktiskt skulle vara jättekul att sätta ihop en text och ett "underhållande", personligt program! Men sedan slår mig frågan om jag skulle våga stå och tala sådär inför en grupp, jag som är så blyg i somliga situationer. Förresten måste man ju ha något att säga också. Det går inte (trots att många försöker bevisa motsatsen) bara att ha gått igenom en livskris, för att på scenen sträcka ut armarna och säga "Se så bra det gick för mig - ni kan också lära er se det ljusa i livet". ;=)

Upp igen!

 

Ruskig tidningsnotis (9/4 2000)
Jag kan inte låta bli att citera en notis i Arbetet Nyheterna, som jag fnissade åt för att den lät så grym att det slog över och blev kul. Ja, det är förstås hemskt när folk skadas i trafiken, men om polisen sedan tömmer ut allt blod ur den överlevande så måste det väl räknas som mord? Läs slutet på notisen här:
Mannen klarade sig dock utan allvarligare skador. Han kunde senare under dagen lämna sjukhuset. Polisen vet ännu inte om alkohol var inblandad i olyckan. Mannen har tappats på blod för att kunna avgöra det senare.
En andra del i poängen är att den döde (han måste ju ha dött av blodbristen) själv ska avgöra om det var alkohol med i leken eller ej; det blod som han inte längre har en droppe kvar av. ;=)

Upp igen!

 

Måndans (10/10 2001)
Måne, kom och ta mig
Blanda mig med stjärnorna
Ta mig med på en nattlig dans
runt jorden, ovan molnen

Måne, kom och ta mig
Låt dina krafter vävas in
som en inducerad dans
i fantasin, i det fördolda

Måne, kom och ta mig
Visa mig din symbolik
Visst är det du som samlar
på känsla och intuition

Måne, kom och ta mig
Visst vill du dansa med mig,
snurra och stärka och fylla
mig med stjärnornas ljus

Mellan dröm och vakenhet
mellan fantasi och verklighet
mellan rörelse och stillhet
i ett piruettens flyktiga hus

Upp igen!

 

Alfabetet (12/1 2002)
OM ett alfabet ändå inte vore så långt...?
Kanske är det just så för att man ska hinna tänka efter vad det innehåller.
Om jag vore... så skulle...
Analfabetni slippa se detta
Botanikerjag vara rar
Celebermånga citera mig
Digitalni kalla mig nolla
Ekorrejag leva i en bok
Frijag fångas in
Golvmoppjag ha huvudet på skaft
Hemvävdjag föredra handtvätt
Ilskdet reta mig
Juristjag krångla mig ur det
Kalöknamnet bli kal'a Ada
Lappnågon skriva mig på näsan
Magerni se ett streck här
Nihilistni väl tvivla
Objektivjag ha åtta ben
Pappskalledet prassla jämt
Queerdet inte vara mitt mantra
Rasistjag väl ha bleknat av skräck
Snarkarejag sova på saken
Tidlösjag dra mig tillbaka
Urblåstdet undgå mig
Vankelmodigjag inte vara så säker på det
XY stå på min fot
Yppigjag ändå kunna tangentbordet utantill
Zdet vara imaginärt
ÅderförkalkadA stå på nästa rad
Ärligingen tro mig
Ömhudadni skinna mig

Upp igen!