texter

Människa (2)

Till huvudsidan  Välj annat ämne


sko
Ärvda alkoholproblem (5/9 1999)
De som har alkoholproblem verkar oftast ha ärvt detta av den förälder som har samma kön, har jag märkt. Om en familj t.ex. består av en pappa med alkoholproblem, en mamma utan sådana laster, tre söner och en dotter, så får ofta alla söner alkoholproblem medan dottern blir utan. Tvärtom blir det oftast döttrarna som ärver denna gen om mamman har den. Är detta något som andra också lagt märke till eller är "slump-fall" jag sett? Om det finns ett samband, så kan det nog bli lite lättare att hitta hur/varför somliga drabbas. Snart verkar det som om man kan komma att kunna påverka dessa gener om man vill; forskarna har ju hittat var tendensen till att ha svårt att kontrollera alkoholintaget sitter hos oss, från födseln.

Upp igen!

Rubriker:
Ärvda alkoholproblem
Telepati mm
Idrottstävlingar
Sport?
Byta riktning
Föröka sig
Kvinnliga förebilder

Föregående
Forts...

© Eva-Lena B


Telepati mm (9/2 1999)
Kanske var det nu ett år sedan jag läste en liten artikel om ett vetenskapligt experiment, som gjorde forskarna förbryllade. De kunde inte förstå hur resultatet kunde fungera som det gjorde (men man kan fråga sig varifrån de fick idén över huvud taget). Tanken är åtminstone fascinerande, även om jag inte har något bevis för att följande är sant eller att det var ett tekniskt hållbart experiment:
Två försökspersoner satt mitt emot varandra i ett rum och tittade varandra i ögonen under två timmars tid. Efter detta placerades de i var sitt isolerat rum. Den ena personen belystes i ögonen med starkt ljus, varpå även den andra personens hjärnvågor förändrades.
Intressant. Jag minns tyvärr inte var eller med vilka personer detta utspelade sig, men det är ju ett experiment som man kan prova hemma om man vill (se bara till att inte titta för djupt i grannens ögon om han/hon är gift). Hör gärna av er om ni kommer fram till något. ;=)

Ibland, under förtroliga samtal, säger sig människor ha upplevt saker som inte går att förklara med logik. Drömmar om hemska olyckor som drabbar familjemedlemmar, till exempel, och som sedan utspelar sig i verkligheten. Det är en stor chock och sorg som drabbar dem i dubbel bemärkelse; deras nära och kära rycks ifrån dem, samtidigt som de måste brottas med skräcken för vad som egentligen utspelat sig i sanndrömmarna. Kan man verkligen se in i framtiden? Är våra öden förutbestämda? Vad är egentligen tid? Många vägrar nog erkänna för sig själva att de såg framtiden utspela sig i en dröm; det strider ju mot deras naturliga logiska sinnen. De slår bort tankarna så gott de kan. Pratar man om sådant kan man dessutom bli betraktad som psykiskt sjuk, och det vill man ju inte. Har man haft kontakt med "andra sidan" talar man helst inte heller om det. Eftersom händelser och tillstånd som dessa är svåra att bevisa är det även svårt att skilja agnarna från vetet, och man drar sig för att ta ställning eller lära sig mer om människan och naturen. Därför dröjer det säkert länge till innan vi får samma känsla för livet som indianer och annat folk hade förr i tiden, när en helt annan inriktning gällde. Det är lite synd, tycker jag. Men, det här är ett brett område och det är bara lite som jag personligen tror/vet är sant (så många vill tjäna pengar på att skrämma eller uppmuntra folk med sådant som inte går att bevisa); mycket som låter meningslöst eller orimligt slår jag bort direkt. Somliga fenomen tror jag lite halvt om halvt på i perioder, för att i andra inte tro på det alls. För närvarande tror jag inte ett dugg på att vi har haft påhälsningar av utomjordingar, men det kanske känns intressant och troligt om det dyker upp nya fynd någonstans...? ;=) Nittiotalet medförde många nya kunskaper om människans uppbyggnad, nervsystem, psyke mm, men vi har oändligt många fascinerande nya rön att se fram emot - för fortfarande vet vi knappt någonting om hur allting hänger ihop. Det är spännande!

Upp igen!

 

Idrottstävlingar (26/8 1999)
Undrar om den tänkte guden småfnissar lite i sin himmel när han ser hur djuret människan samlas i tusental för att beskåda hur några få presterar framträdanden med sina kroppar, stolta över att kunna springa så fort eller hoppa så högt att det gör åskådarna spända av fascination?

Kanske blir det klarare i liknelser med djur - ja, kanske ÄR sport något roligt, trots allt? Jag fantiserar nu fram en grön och juli-solig äng, befolkad av ett tjugotal kossor och tjurar. De är alla vita, stora och svartfläckiga. Tretton av dem står i en vid cirkel och studerar hur resten uppvisar goda talanger i stavhopp; de har hittat en lång och kraftig gren som de häver sig upp med över badkaret, som vanligtvis fungerar som bar och samlingsplats. Rosa är orolig att Linus ska falla i vattnet, men han klarar det galant och utbrister ett decibelstarkt vrål när klövarna träffar marken. Han är bara godkänd om de bakre klövarna slår i först, och det gör dem.
Längre bort, vid en traditionellt falurödmålad lada, har grisarna samlats. Det är längdhopp som drar till sig publik här, och banan som används är en plätt lera som inte är alltför oangenäm att landa i. Grisarna tjoar och hojtar om vem som kommer att vinna tävlingen. Utmaningen ligger i att försöka slå rekordet som Olle satte i fjol. Han blev av med sin knorr som liten kulting, när bonden stängde en grind utan att han hunnit igenom helt och hållet. För hans konkurrenter är det svåraste att försöka hålla upp knorren från att släpa i gyttjan under hoppet; så fort en kroppsdel målar spår i marken räknas nämligen hoppet som avslutat.

Men somliga sidor inom idrotten går det inte att fnissa åt, de bygger inte på glädje eller kreativitet. Och man kan se människan uppfinna sådant som pitbull-kamper, där hundar tvingas till lidande för att människan vill "tävla".

Upp igen!

 

Sport? (4/3 1999)
- Välkommen, Skenmark, till Skrott-Nytts bekväma soffa!
Tack.
- Vi har just sett inledningen av Thri-TakeSeat i repris, där du var en av de ledande. Hur kändes det när startskottet gick?
- Jodå, det kändes bra. Brundlin hade inte diskat sin kopp sedan igår, så jag hann före med en armlängd till automaten och kunde fylla dagens första svarta.
- Vad hände egentligen?
- Tja, jag hade ju lite försprång i och med att Nilsson hade haft influensan förra veckan och Brundlin som sagt slarvat med disken så han fastnade vid diskhon lite väl länge, men jag kör med veckodisk och har inga sådana problem.
- Brukar du köra med något särskilt märke på borsten?
- Njä, det varierar lite. Ibland, om blodtrycket känns högt, så hoppar jag till och med över borsten. Det är bara å gå.
- Jag tycker du kom in i sittningen, kaffestarten, på ett typiskt svenskt sätt - den där speciella kroksvängen på underarmen var väldigt tydlig. Kör du helst med högerkrok?
- Ja, det är min specialitet.
- Hur mår du annars, då? Inga krämpor?
- Njo, lite musarm hade jag allt under själva arbetspasset, och jag har en del problem med vänster ben i och med att man sitter så mycket. Denna morgonsittning var inte längre än vanligt, men det känns att man är lite av en veteran i Thri-TakeSeat. Under toa-sittningen är det lite lättare i och med benvinkeln, och jag har inte känt av några problem med minisken som så många andra inom denna gren.
- Mötessittningen blev lite av en utmaning, ska vi snart se. Olsson höll på att gå om dig, gjorde han inte?
- Jo, han har en otrolig känsla för när det går att halvslumra utan att någon märker det, men när man kör bandet i slow-motion så kan man tydligt se att han tar micropauser som gör att han tjänar flera poäng per timme. Skickligt!
- Ja, vi ska väl se hur det gick i resten av tävlingen här. Tack för att du kom.
- Tack.

(Sportreferat är inte alltför gripande...)
;=)

Upp igen!

 

Byta riktning (21/8 1999)
Intervjun med Anna som cyklade till Istanbul i fjol är klar. Jag fick intressanta svar på mina nyfikna och lite vinklade frågor - hade väntat mig en något annorlunda person bakom prestationerna, men det gjorde mig glad att något djupare och mjukare fanns under den tuffa utmaningen att som ensam (och stolt 53-åring) cykla oavbrutet i fyra månader. Allt är inte vad det ser ut att vara, men det är lätt att fantisera fram en bild om hur människor är beroende på vad de gjort, baserat på omedvetna fördomar. Man tänker inte så ofta på att folk ibland går andra vägar genom korsningarna än väntat. Att den blinde vissa gånger kan se mer än den seende, att den fega visar mer mod än den äventyrlige. För det krävs så mycket mer av den som byter riktning. Ibland känner man att nu måste det hända något, livet måste starta, tiden måste få ett intressantare innehåll än bara 360 graders vardagsliv; något nytt, något att lära sig, något som utmanar och tvingar en till att vara kreativ eller modig. Ju fegare man är, desto modigare måste man förstås vara. Den som alltid lever ett spännande liv och har mycket av äventyret i blodet behöver inte ge så mycket som den ovana, och det var intressant att tänka sig vilka tankar som kunde röra sig hos Anna under den långa resan eftersom hon inte var den som alltid utmanat. Ändå blev jag förvånad över hur lätt det verkar ha gått; att vem som helst av oss skulle kunna göra en liknande sak och klara av det. Största hindret är trögheten i första steget, att sätta stenen i rullning, men sedan går det alltid lättare än vi tror. Vi borde utmana oss själva lite oftare! Det som ser ut som en fysisk idrottsutmaning kanske visar sig vara en psykologisk utmaning som gör oss rika och visare, och ger oss mod att leva med nya värderingar.

Upp igen!

 

Föröka sig (6/10 1999)
Män brukar ofta säga att man lever bara för att föröka sig - så att arten kan leva vidare, helt enkelt (vilken mening det nu skulle vara med en sådan fortlevnad, i så fall. Det hela beror nog på att männen vill att det ska vara på det sättet). Jag såg en gammal dam korsa en stor trafikerad väg härom dagen, och kom att tänka på att kvinnor blir så mycket äldre än män. Hur kommer det sig då att kvinnor förlorar sin fertilitet relativt tidigt i livet, när kanske halva tiden återstår? Männen, däremot, bär med sig sina frön i graven. Eftersom det är kvinnorna som blir gravida så borde det väl ha varit tvärtom, om de levde för att säkra artens fortlevnad? Hrm... här ligger en hund begraven! Jag menar, man kan om man vill spinna vidare lite på detta:
Varför lever kvinnorna vidare när de inte längre kan föröka sig och deras barn blivit vuxna? Jo, för att de har andra saker att göra. Männen däremot, de kanske bara finns till för att så sina fröer här och där, de kanske inte ska vara intresserade av något annat i livet. De kanske inte ska vara så verbala och känslosamma och socialt öppna? He-he! Nej, så här får man ju inte lov att spåna även om tanken ligger nära den praktiska sanningen (nåja). Det är i alla fall lite lustigt om man ser på det med distans. ;=)

Upp igen!

 

Kvinnliga förebilder (30/9 1999)
Än en gång är diskussionerna igång på Internet angående de mer synliga kvinnliga profilerna.

Som jag skrivit tidigare har jag aldrig haft någon idol och vet inte riktigt hur det känns att beundra någon på sådant sätt. Däremot accepterar jag att andra har idoler, som t.ex. musiker, artister, författare och skådespelare. Varför just dessa yrken höjs upp mer än andra vet jag inte, men de syns ju mer än snickare och ger oss flärd och flykt från vardagen.

De senaste åren har också aktiviteter på Internet lett till att somliga privatpersoner är mer uppskattade både på nätet och i övriga medier än andra. Detta beror på olika saker, precis som det beror på olika saker när andra "kändisar" exploateras och omtalas. En skådespelare kan t.ex vara bra på att spela sorgsen och därmed krama tårkanalerna ur publiken, medan en annan helt enkelt ser bra ut och spelar på fantasin om fantastiska möten och romantik.

När en profil på Internet uppskattas, omtalas och exploateras så behöver det inte bero på att denne har en mycket snygg, praktisk, framtidsinspirerad webbplats med fantastisk grafik. Tvärtom, sådana personer arbetar oftast i det fördolda på reklambyråer etc. Nej, den omtalade Internetprofilen är oftast alldagligt duktig på det konstnärliga, men har varit banbrytande inom sin genre. Varit på rätt plats med rätt saker i rätt tid. Helt enkelt känt av vad som ligger i tiden. Dessa personer har inspirerat till förgrenade processer som många haft nytta och glädje av, även om de inte tänkt sig detta från början utan bara ville lära sig något nytt, ha interaktivitet och släppa loss experimentlustan. Många unga tjejer på Internet har dessa tjejer som förebilder och idoler för att de är glada över att ha fått ta del av deras idéer och aktiviteter. För att de fått generösa tips och hjälp på ett sätt som inte är så självklart nu för tiden. Var och en av de Internetprofiler som omtalas mest har någonting som många tycker om, helt enkelt, något som varierar från person till person. De har tagit fram helt olika produkter eller fenomen. Ett exempel är Annica Tigers HTML-guide för nybörjare med många praktiska råd, anvisningar och generösa hjälp till nybörjare, och ett annat är Tjejringen, som kom till för att Marina Walström lättare ville hitta svenska webbplatser med intressant innehåll - inte för att hon ville föra fram andra tjejer och stötta dem i det stora hela. Att Tjejringen sedan visade sig ge så mycket mer är ju bara till glädje för omgivningen.

Aktiviteterna på Internet speglas helt naturligt i andra medier som TV och tidningar, och det är mycket detta som gör somliga tjejer avundsjuka. De vill också synas och bli "kändisar". Men, för att få uppmärksamhet måste man ju ha något speciellt att komma med. En egen idé, en originell profil, en någorlunda utvecklad självkännedom och insikt om vad man står för och vad man vill. Istället för att såra de som gjort framsteg på egen hand borde de som jobbar "i det fördolda" försöka se sig själva utifrån: vad är det de gör som borde visas upp, och hur gynnar det i så fall omgivningen? Om inte; varför är det så viktigt att hyllas, eller synas i medier, om det inte finns någon anledning förutom den egna exhibitionismen? Varför ska de som redan lyckats ge de som inte lyckats konstgjord andning? Om de okända dras fram i ljuset, vad har de i så fall tänkt göra när de står där och omgivningen undrar varför?

Nej, det är bättre att koncentrera sig på sådant man tycker är viktigt eller roligt. Om det är så att det man gör berör många på ett särskilt sätt, kommer de automatiskt att ansluta sig till idéerna, utan att man tigger om det. Det är då känslorna för det intressanta som görs är äkta och uppskattande. Alltför stor avundsjuka dödar all kreativitet hos människan, och flyttar fokus från ens egna mål till att studera andras faktiska positioner.

Upp igen!