texter

Klurifaxigt

Till huvudsidan  Välj annat ämne


boll
Parallella liv (17/2 1999)
Tänk om vi hade flera parallella liv på en gång! Med bara ett liv finns det inte så många olika möjligheter, och om vi väljer fel yrke finns det ju inte alltid pengar eller tid för nya utbildningar. Trots detta är en lång rad olika jobb just vad ungdomarna vill ha. De måste alltså studera i evigheter. Några parallella liv vore praktiskt istället, eller hur? Att kunna klona sig och sedan välja att koncentrera sig mest på det liv som är roligast. ;=)

Jag vill gärna fortsätta arbeta som teknikinformatör. Att skriva och skapa så bra och pedagogiska texter som möjligt, eller sätta ihop ett system för att olika saker skall fungera ihop är en trivsam utmaning. Likaså att bygga webbplatser. Om jag hade flera liv parallellt med detta, skulle jag nog även jobba som arkitekt och rita bostäder och kontor. Det vore faktiskt väldigt kul att se hur en arkitekt jobbar idag, och att få gå med på besiktningsrundor i gamla byggnader som skall renoveras. Att få andas in den gamla tidens luft i vacker miljö av trä och sten, beundra gamla spiraltrappor, fönster, grindar och hissar. Att känna hur tidigare själars liv fortfarande finns samlade i väggarna. Men samtidigt så skulle jag som arkitekt känna för att arbeta som fotograf, så jag kunde fånga in allt i rätt stämning; ett gammalt rum i disigt kvällsljus som strömmar genom kvarglömda spetsgardiner... eller ett par gamla raggsockor på golvet i ett högst aktivt soprum... Som fotograf skulle jag snart längta efter att få arbeta som författare eller journalist, så jag kunde dokumentera det jag såg med kryddiga ord och exakta formuleringar, skriva artiklar med knorr om samhället och dess invånare; kanske skriva om det man undrar över när man vandrar i natten i stadsmiljö och blickar upp mot ett ensamt i både gult och rött svagt lysande fönster. Som undrande skribent skulle jag snart längta efter att få arbeta som forskare, så jag kunde ägna hela dagarna åt att lösa mysterier. Att få koncentera sig fullt och starkt på ett projekt i taget och sedan knyta ihop de trådar jag löst upp från hårt vävda andra sammanhang för att se ny väv träda fram istället. Detta kunde jag sedan beskriva i mitt liv som teknikinformatör. ;=) Allt går ihop på något sätt, så parallella liv vore väldigt praktiskt.

Upp igen!

Rubriker:
Parallella liv
Bilcharm
Minitips
Muuu
Liv=Skeende
Aktier
Frågvist
Tvättlagen
Köttsmuggling
Minisaga
Andlighet
Gåta
Ruttet lik
Spammad
Hönan eller ägget?
Dolda djur

© Eva-Lena B


Bilcharm (12/2 1999)
På väg hem såg jag två elefantungar stående på rad utanför pizzerian, med fötterna till hälften uppe i snödrivorna och den bakre med snabeln om den främres svans. Jättegulligt. Fast det var inga riktiga elefanter, om ni trodde det! Nej, nu snackar jag fordon - på mitt vis! Hihi! Kanske är det så att flera andra också ser bilar på ett annat sätt än de flesta? Dessa elefanter var två jättegulliga små lastbilar från Renova (Göteborgs renhållningsföretag). Mörkgröna vagnar, lika höga som långa och med en tyngdpunkt mitt i - perfekt dimensionerade på tätt sittande hjul. Precis som ett par elefantungar väntade de alltså på sina ägare som var inne för en snabb tallrik pizza. Det var nästan så jag pratade med dem.

När det gäller bilars design finns det några viktiga hållpunkter:

Det första är fronten - vilken påverkar bilens utseende mest. Fronten kan vara av typen tryne (gris), nos (schäferhund) eller mule (häst). Bilar utrustade med mule är mest lyckade i designen, och trynet finns numera bara bland tidiga 80-talare eller äldre. Volvo har nästan alltid kört med tryne och nos, ganska tråkiga i stilen, men det börjar gå mot mule mer och mer eftersom de på senare tid påverkats av utländska (snyggare) bilar med mjukare personlighet.

Det andra är fontanellen. Den första riktigt vackra fontanellen kom med Opel Vectra 1989, som närmast kan betraktas som fulländad i formen. En bils fontanell sitter inte där babyn har den, mitt på huvudet, utan mer vid bakhuvudet. Bilfontanellen sträcker sig från bakre delen av taket i en båge ner mot slutet av ögonvrån, som också bör vara snygg i formen (ögonvrån är bakre sidorutan).

Bilens bak är ganska viktig, men inte helt avgörande. Om den har hemmorojder eller en tung blöja som inte bytts på länge sänker den genast värdet på hela modellen, förstås. ;=)

Slutligen kan det kännas bra att ha en bil med rätt temperament och humör. Att köra omkring i en bil som är ständigt förkyld kan ju inte vara upplyftande. En närsynt bil kan bli trafikfarlig och den förvånade kan orsaka för lång ögonkontakt med mötande förare. Volvon är den som är mest neutral, liksom Saaben. Humöret ser man genom att betrakta bilens ansikte (front).

Upp igen!

 

Minitips
Här samlar jag små tips om allt möjligt:

- Jättegod champagne: "Taittinger Brut Réserve"

- Gott rött vin: "Palacio de Leon" (medelfylligt spanskt), "Yaranda" (medelfylligt australienskt)

- Godaste ölet (varierar...): "Bredaryds Pilsner" går inte att få tag i. Så... det får väl bli Fullers "ESB", "Victoria Bitter", "Einbecker Brauherren Pils"

- Handkräm: "Helosan" eller "CCS Vårdande handkräm" (på Apoteket) eller "Vaseline Intensive Care". - Löste: Rött te med ginseng,"Lyckliga stunder", "Capri" och "Brunkulla" (det svarta).

Upp igen!

 

Muuu (28/6 2000)
Säger kossorna alltid Muuuu? Nja... efter en biltur har jag kommit en bit närmare sanningen, som jag kan tänka mig att den ser ut. När man passerar ett gäng kossor, så är det bergis någon som inte kan låta bli att från djupet av luftrören brista ut i ett mullrande "Muuuu". Detta hörs naturligtvis ut genom bilrutorna, och kossorna har sedan tidernas begynnelse förstått att det är så vi människor låter. Varje gång de ser eller känner vittringen av människa, så kan de bara inte låta bli att härma oss. Från djupet av strupen krånglar de fram ett för dem så onaturligt läte som "Muuuu". De är nöjda med sina människolika utspel, och sneglar på varandra för att mäta de proffsiga talangerna genom imponerade koögon. Hur de låter när ingen av oss människor är i närheten är svårt att säga, men jag har en teori om att de talar skånska. Det är ju så oerhört svårt att uppfatta vad en skåning säger, och därför har detta legat som en orörd hemlighet i alla tider. Det är helt enkelt ett alldeles för krångligt jobb att forska vidare i hur korna egentligen låter. Men, varifrån kommer då uttrycket "Muuuu" från början, om det varken är naturligt för kossor eller människor? Ja, det är ett mysterium lika tjockt som den skånska dialekten. Eller som att alla säger "Kanon" om det som är bra numera.
Okey, okey, här är jag! Men var är ni?

Upp igen!

 

Liv = Skeende (27/8 2000)
Är vart och ett av våra liv ekvationer, där allting går ut på att jämna ut båda sidor av likhetstecknen? Om det är tänkt att vi lever för att lära oss om något särskilt, något förutbestämt, så kanske det kan vara så? Jag menar; när vi tar ett nytt steg i livet händer det ofta snart att ännu något nytt inträffar, som leder oss in på den bana som passar bäst för vårt slutliga mål eller ger oss fler svar på de frågor vi är tänkta att lära oss av. Det vi väljer medvetet i livet ligger till vänster i ekvationen, medan följderna ligger till höger. Ju mer felaktigt vi väljer, desto större följd-skeenden krävs för att få oss på rätt köl igen...? Det är en intressant tanke, tycker jag. Om vi istället väljer att inte göra något alls, så kommer tillslut något lockande att presenteras för oss i sista minuten, något som vi absolut inte kan tacka nej till. Vi välkomnar då detta som ramlat över oss, och tycker det är fantastiskt att det kommit i rättan tid för vår "överlevnad/hälsa". Det skulle helt enkelt kunna vara meningen att vi ska åt ett visst håll, men att det går lite fortare om vi gör medvetna val som hjälper till på vägen. Inget liv slutar ju med 0=0.

Upp igen!

 

Aktier (15/8 2000)
Jag hittade ett gammalt samlingsdokument om IT-nyheter, som jag ögnade igenom innan det hamnade i papperskorgen. Så här stod det (citat):
"Ledande aktieanalytiker i Asien varnar för att marknaden för IT-aktier kommer att gå ned kraftigt under juli. David Chow chef för riskkapitalföretaget Pacific Venture Group uppger att risken är stor för att flera IT-jättar och internetföretag kommer att presentera dåliga siffror för det senaste kvartalet, vilket kan starta ett kursras. Många internetföretag har väldigt lite pengar i kassan just nu, vilket kan leda till en korrigering av kurserna i mitten av juli, säger han. Han får medhåll av flera andra analytiker."
Slut citat.
Men nu fattar jag ingenting, efter att ha läst den kursiva texten. Rasar inte värdet på börsen för att styrelsen redan har sålt den externa andelen aktier till utomstående som vill tjäna och inte förlora pengar - en andel som de nu inte längre kan påverka värdet av till det bättre, förutom att prestera goda resultat? Någonting är lurigt i analytikernas uttalanden. Tur att jag inte handlar med aktier... och kanske borde jag inte heller läsa IT-nyheter, hur gamla de än är. ;=)

Upp igen!

 

Frågvist (14/8 2000)
Vad är det frågan om?
- Hur kommer det sig att du är så frågvis?
- Ja du, det har jag också frågat mig många gånger. Varför frågar du det?
- Jag frågar mig om man inte kan ifrågasätta om frågvisa inte frågar bara för frågandets skull.
- Vad då? Får jag fråga vad det är frågan om?
- Fråga inte mig, jag är ingen expert, men...
- Går du runt och frågar folk om deras frågor bara är frågor; alltså inga riktiga frågor?
- Nej, då. Vad är det här för en konstig utfrågning?
- Frågan är om det inte är du som är frågvis.
- Jag efterfrågar bara sanningen i den här frågan.
- Varför inte Fråga Lund?

Upp igen!

 

Tvättlagen (14/8 2000)
Tvättlagen är inte riktigt lika pålitlig som tyngdlagen, men minst lika frekvent som Murphys lag. Den gäller när man precis ska till att somna in om natten, särskilt när man vet med sig att man lagt sig alldeles för sent och ska upp och jobba om fem timmar. Då slår tvättlagen till. Man minns helt plötsligt att man tidigare under kvällen slängt i en maskin tvätt, men inte att man hängt upp den! Man minns också att den innehöll ett par ömtåliga spinningbyxor som inte tål att ligga i blöt. Det är bara att kliva upp och hänga tvätt, helt enkelt, och sedan hoppas att sömnen kanske drar iväg med en några timmar senare... Gäsp!

Upp igen!

 

Köttsmuggling (29/12 2000)
I nyhetssändningen berättades det att köttsmugglingen till Norge ökat markant. Priserna där är väldigt höga, så nu går köttet i smyg till de sugna. Jag kan se en scen inom mig: en spenslig tonårskille som bufflar på en annan i en skum park i Oslo:
-Öh, hörru, har du något?
-Ja, svenskt. Kotletter, fyra stycken.
-Äh, va fan. Inga nervkittlande grejor precis.
-Jag har engelskt också. Och belgiskt!
-OK, det är bra. Vad ska du ha?
-500 för en "Galna Kosjukan".
-Fan, vad du var dyr, då. Jag letar GHB istället.
-Lösningsmedlet? OK, skit samma. Jag har sånt med.

Upp igen!

 

Minisaga (3/3 2001)
Den lille pojken skuttade snabbt in genom dörren till mini-lanthandeln, på ön dit han nyligen kommit som sommarbarn. Han hade smitit från bad-dagen och de andra barnen. Det allra bästa var att ligga i lugn och ro på en filt och läsa, som han precis hade lärt sig, även om det var kul att bada också - men inte en hel dag.

En vuxen hade blivit imponerad av resan så långt bakåt i tiden, i den atmosfär som den gamla butiken utstrålade. Men pojken såg sig inte omkring, utan sprang rakt fram till den mörka, höga disken. Hans ögon lyste av en annan anledning. Draperiet av obestämd färg och kvalitet bakom disken drogs åt sidan, och ut i butiken kom hon. Ägarinnan. Madonnan i förkläde och en doft av cigarr. Ur en stor ficka mitt på magen stack bladen av en sax upp, och hon borstade beslutsamt av damm från händerna medan hon mötte pojkens blick.

Han sträckte lite på sig och frågade:
-Har den kommit nu, den nya sagoboken du berättade om?
-Sagan om den lille sommarpojken? Nej, inte än, svarade kvinnan, men det ruskiga slutet håller på att skrivas just nu. Vill du ha en karamell?

Upp igen!

 

Andlighet (29/3 2001)
De flesta har väl någon gång undrat hur vi kom till, och om det finns krafter och energier som vi inte förstår oss på. Men jag undrar hur många det är som aldrig tänker på att vi är energifulla själar i ömtåliga kroppar, som går omkring på en boll i rymden? Att det inte bara finns en enda sanning har vetenskapsmännen insett på sistone, t.ex inom kvantfysiken. Som fotonerna, som ses som partiklar i ena stunden för att i nästa istället ses som vågrörelser, beroende på hur de studeras. Därför behöver "sant eller ej" inte betyda "sant eller falskt", och därför finns det antagligen lika många uppfattningar om hur världen kan tänkas se ut som det finns människor. Vissa grova grupperingar kan förstås göras:

Den säkra A: Tror inte att det finns någon kraft utöver den kemiska eller fysiska. Har bestämt sig för att det är som han eller hon tror, och tänker inte mer på saken.

Den säkra B: Tror att det finns en Gud eller kraft som skapat världen och oss. Har bestämt sig för att det är som han eller hon tror, och tänker inte mer på saken - inte heller på hur själva kraften eller guden som han/hon tror på kom till.

Den tänkande: Tror eller tror inte. Är öppen för utveckling, nya idéer och influenser. Känner inget behov av att stanna kvar och ty sig till en "sanning" han eller hon råkat på.

Människor ur alla tre grupperna har skrivit inlägg på nätet, som berör Johanne Hildebrandts krönika i Metro den 23/3, där hon skrev att andlighet inte är någon sjukdom. Det har blivit en intressant samling kommentarer, berättelser, ifrågasättande mm.

Det bästa inlägget av de jag hunnit läsa tycker jag är "Sanningen", men jag vet inte om jag tolkar det på mitt sätt medan skribenten kanske menade något annat. Jag roas helt enkelt av att tolka det ungefär så här:
"Varför låsa fast sig vid en teori, när vi kan låta sanningen sväva fritt?". ;=)

Det känns kreativt och inspirerande att låta saker vara som de är, tycker jag, och att få fundera över dem utifrån olika vinklar. Jag har alltid kallat mig ateist. Men jag hör egentligen till gruppen den tänkande, och borde kalla mig agnostiker istället.

Tyvärr ogillar jag ordet agnostiker, för det betyder ju tvivlare. Jag tycker det klingar negativt att vara en tvivlare - man blir inte precis entusiastisk av att ses bemöta allting med skepsis, ett ord som i sin tur också klingar negativt... varför har dessa ord en sådan klang? Ja, varför ses det som negativt att inte fatta beslut om att tro eller inte tro? Om man kallar sig agnostiker och därmed sägs ställa sig tvivlande till allt som råkar komma förbi, så är det alltså som om man ställer sig negativ till hela sin omgivning. Eller hur?

Det finns inget ord för de som tycker att sanningen är en spännande fråga, vilket svar den än har.

Upp igen!

 

Gåta (26/4 2001)
Här kommer en liten gåta:
Där står fyra kor och tjurar ihop på ängen.
Motivera två korrekta svar på hur många av dem som är tjurar.
FACIT behövs väl inte? ;=)

Upp igen!

 

Ruttet lik (21/4 2001)
"Nej, nu får ni allt ta och rensa bland era pålägg", sa jag surt till sambon och dottern härom dagen, "det stinker ju som om det låg ett ruttet lik i kylskåpet." Jag vägrade plocka bland deras paket med skivad skinka, och rös vid tanken på att det gått så långt att det börjat lukta illa.

När jag någon timme senare satt vid datorn och skrev, kom sambon till mig med en klurifaxig min. Jag såg att han hade svårt att hålla sig för skratt. "Jo, visst luktade det skumt i kylen", sa han, "och det berodde på dina grönsaker: ett ruttet kålhuvud och både röd och grön rutten paprika".

Javisst, ja! Dem hade jag ju glömt bort! Hrm... det var ju lite pinsamt. ;=) Och tänk vad grönsaker kan lukta likt lik...

Upp igen!

 

Spammad (19/6 2001)
I ett nafs kan man kopiera in en sub-rutin inuti en annan sub-rutin. Japp! Precis sådär måste det se ut för att funka på ett praktiskt sätt, tänkte jag lite förstrött - det var bara detta som hade fattats för att kunna köra hela harangen på ett ännu smidigare sätt. Utan att jag kontrollerat namnet på den sub-rutin som anropades av sub-rutinen jag just klistrat in (den hade ju varit riktig redan tidigare och detta var mest en "skönhetsändring"), så låg scriptet nu uppe på Unix-servern, klart att testas.

Jag aktiverade rutinen och inväntade resultat. Och resultat fick jag - mer än nog - jag hade nämligen startat en evighets-loop som aldrig kunde avslutas av sig självt, för nu upptäckte jag att den inre sub-rutinen anropade den yttre som den låg i, och när den yttre väl körts igång igen, så kördes den inre ännu en gång och anropade den yttre. Och så vidare, i all oändlighet!!!

Panik var ett för milt uttryck för det jag kände i detta ögonblick! Den inre sub-rutinen skickade nämligen iväg ett mail till mig varje gång. Ungefär två per sekund, om inte mer! I denna takt skulle fler servrar och mitt mailkonto kanske få överfulla buffrar och hindra all annan trafik? Kriiiis! Snabbt raderade jag scriptet, men det hade startat en självgående och fristående process, utanför min kontroll. Jag försökte ta bort den i Unix, men den här processen gick inte att döda, för jag ägde den inte. Och mailen bara fortsatte att välla in!

Halvt hysterisk ringde jag de ansvariga för webbservern, men den som kunde hantera Unix-burken och döda processen var bortrest och mycket upptagen. Jag tiggde till mig mobilnumret, men en inspelad röst meddelade att det uppkommit ett tekniskt fel, och att jag fick försöka lite senare igen. Senare? Två mail per sekund, hur många hade det blivit nu? Det var redan alldeles för sent! Jag försökte på nytt. Och på nytt. Efter mycket om och men nådde min nödsituation tydligen ändå den Unix-ansvariges öron, som ringde upp. Då satt jag i telefon med någon annan, så den som svarade gav mig en lapp om vem som sökt mig, och när jag ringde igen var det fortfarande ett tekniskt fel på numret! Som tur var ringde han senare igen, men kunde bara konstatera att jag faktiskt inte hade rätt att radera någon process. Han hade själv ingen dator tillgänglig just nu (mitt under ett seminarium, verkade det som), så jag fick använda mig av tillfälliga "super-user-uppgifter" och kunde äntligen döda processen. Puh!

Faran var ändå inte helt säkert över, för jag visste inte om Sendmail skapat under-processer som jag inte kunde komma åt. Den synliga Sendmail-processen fick jag inte radera, för då skulle ingen annan användare av den få några mail. Det var bara att kontakta Telia, där mitt spammade konto fanns, och förklara att jag spammat mig själv. ;=) Jo, det var en aning pinsamt. De kunde inte se om nya mail kom in eller om det var gamla som låg där, för att det var så många: just nu 2811 stycken (och då hade jag nog redan raderat ca 800). Som tur var visade det sig att allt återgått till det mer stillsamma tempot: inga mail resten av eftermiddagen. Telia tog bort de närmare 3000 mailen, så att jag slapp hämta ner resten till min dator och radera dem där. Tack för det!

När jag en stund senare hade korrigerat scriptet och skulle testa det på nytt, var det inte helt utan att jag gjorde 20 extra kontroller och kände hjärtat slå ett par extra slag... och det var skönt att se hur allt flöt som det skulle denna gång! Tur att det var första gången på över tre år som jag klantat till det så illa - och hoppas jag får behålla möjligheten till fler försök, även om jag inte utnyttjar dem. ;=)

Upp igen!

 

Hönan eller ägget? (19/7 2001)
Vår mystiska verklighet låter oss fundera på så triviala frågor som vad som kom först - hönan eller ägget. Jag har faktiskt svaret på frågan, men det ger i sin tur bara nya frågor.

Enligt min tanke kom hönan först, eftersom hon antagligen har kläckts ur ett "AB-ägg". Ja, A-fågeln som fanns på den tiden, som föregångare till hönan, hade nämligen parat sig med B-fågeln, och det allra första AB-ägget ruvades därför. Ut ur detta kom sedan den allra första hönan, som i sin tur lade det allra första hönsägget. ;=)

Min syster kom med en annan lösning (irriterande för den som vill ha något att tro på) för en tid sedan - där ägget är det som kom först. Jag hade sagt att ägget ju måste ruvas av någon, och att fågeln därför måste ha funnits redan när ägget kom, men det förnekade hon var tvunget. Det kunde ju i sin ensamhet ha legat på ett varmt ställe, t.ex i en bergsskreva! Långsamt kan hönsägget ha bildats av döda djurs kvarlevor och pigga baskelusker där i berget.

Ja, man vet egentligen aldrig någonting helt säkert, hur logiskt det än kan verka vid en första tanke. Men hur det än gick till när allt kom till, så är livet för komplext för att förstås.

Upp igen!

 

Dolda djur (12/8 2001)
Lova att ärligt säga om du hade uppskattat om jag gett dig en liten utmaning. Det vore tyvärr för mycket med en vinst på stora summor, men allt roligt är naturligtvis inte fött ur pengar. Ja, du gissar rätt - det jag tänker på skulle ge huvudet mest nöje - ge de små grå lite gymnastik. Om du nu sitter och gäspar varje rad igenom, eller kanske med ännu tätare intervall, så beror det på att du inte har en aning om vad som pågår här. Jag hade önskat att du vore mer på alerten...

Jo, det är så att om man tittar noga, så hittar man ett djur här och där i denna text (något även i pluralis). Det gäller även olika arter av samma djurtyp. Så snart du ser ett djur eller en art, så är det bäst att du skriver ner det på ett papper, annars stjäl gärna nästa djur all uppmärksamhet - det vimlar nämligen av dem! Nu kanske du sitter och undrar om detta är sant, men för den som gillar sådana gåtor säger jag: Det var gott att du ville testa! Kul! Du satt ju rätt länge och letade... eller? Nu får du facit här om du vill:

Hur många djur eller arter hittade du (dubletter ej inräknade)?

Upp igen!