lycka

Lyckan är gjord!

bakåt framåt

 

MC-dagboken

6 juli 2006
Yessss!!!
Idag fick jag kortet!!! Trots 32 grader i skuggan (och någon skugga kunde vi definitivt inte hitta på Vägverkets område) och trots att vår mc gick sönder tio minuter innan uppkörningstiden, gick det vägen! Jippiiiiii! Fast jag har inte fattat det riktigt än, tror jag. Men jag är glad. Verkligen glad! :=D

Vi var tre stycken från min körskola som skulle köra upp klockan 13, men vi hade bara en mc med oss till platsen för körprovet (som ligger rätt långt från körskolan). Det kändes lite trist att behöva dela på en och samma hoj, tyckte vi, men egentligen kan man ju inte träna mer än två-tre i taget på banorna före provet och det var ganska många där från andra körskolor också. Det var liksom ingen större förlust att vi inte fått varsin hoj eller åtminstone två stycken.

En kille från annat håll skulle få den sista tiden i vårt pass, så vi var fyra stycken som skulle vänta på varandra under ban- och trafikkörningarna när det väl blev dags.

Men eftersom gasvajern gick av på mc:n från min körskola alldeles innan det var dags för vår uppkörning, fick "den externa killen", som hade en egen hoj med sig, ta den första tiden i vårt pass. Han fick köra både bana och trafik i ett svep så att vi skulle få en chans att hinna skaffa dit en annan mc innan 13:45. Det var då vår chans att behålla dagens uppkörningspass skulle gå ut. Hrm... det skulle inte ha förvånat mig om det blev så, faktiskt. Men det löste sig, som tur var!

Strax efter klockan 14 kom vi från min körskola igång, och jag var sist i tur. Först skulle alla göra säkerhetskontrollen och köra på banan, och sedan skulle alla köra trafik om det gått bra.

Jag fick köra ut på banan klockan 15 ungefär, och fick säkerhetskontrollera dämpningen, vilket ju var lätt och lagom i hettan. Sedan ledde och backade jag in hojen för att köra slowmotion i den raka lågfartsbanan; den utan några stopp.

Lågfartsbanan gick bra, jag kände mig någorlunda trygg efter att ha tränat fyrklöverkörning i helgen och lyckats så bra igår kväll på extralektionen. Fast det blev en aning stelt i vändningen, för hela jag skakade ju av nervositet. Men jag behövde inte sätta ner någon fot och jag körde extra-extra långsamt efter vändningen för att visa tydligt att jag hade kontroll.

Sedan blev det dags för högfartsbanan. Det blev den där varianten med undanmanövern i starten och serpentinkörning hela vägen fram och tillbaka, ni vet. Och den gick bra. Nu kommer jag ihåg att titta på den bortre konen precis efter undanmanövern och då går det helt enkelt alltid bra. Men i slutet av banan låste sig tyvärr bakbromsen i nödbromsningen. Bromsarna på den här hojen skiljer sig från den som gått sönder och jag missbedömde kraften i dem. Trots att jag kunde räta upp och behöll kontrollen över mc:n under låsningen tänkte jag att nu var det nog kört...

Men inspektören ville ha mig till 70- och 90-nödbromsningarna också - och de funkade fint. Jag blev helt salig när han sa att allt sett bra ut och att jag skulle ut i trafiken sedan! Åååååhhhh! :=)

Så kom jag ut i trafiken en timme senare ungefär. Det blir ju långa väntetider när man är flera stycken på en och samma tid. Alla klarade vi banorna, så vi fick ju köra ut i trafiken allihop också - vilket tar minst en halvtimme per person. Inne i byggnaden var det kvavt, varmt och alldeles vindstilla. Kanske 29 grader? Utomhus var det sol överallt och 32 grader i skuggan (som inte fanns), fast det fläktade en aning. Ett svårt val... de flesta gick ut och in och ut igen, för att återkomma in. ;=) Det var inte lätt att avgöra vilket som var minst plågsamt. Vatten dracks litervis.

Hur som helst, i trafiken fick jag köra kurviga och ibland smala landsvägar med dålig sikt, och inne i trånga villaområden med väldigt dålig sikt. Det var ganska lurigt, men jag körde som jag brukar; jag anpassar hastigheten och ser mig noga omkring. Det fick jag beröm för efteråt, han tyckte det var bra överallt i och med att jag anpassade mig och ändå inte körde mesigt där det gick att dra på. Åh, jag är så glad!!! Underbart!



8 juli 2006
Hello, hello! MC-föraren här! ;=)

Tack för alla gratulationer i mail och gästbok liksom uppmuntran, tips och medkännande kommentarer jag fått av er läsare genom evigheten som gått sedan jag började övningsköra. Hihi! Och tack, min privata handledare, för att du stått ut med mina garagevändningar med svordomar i ena stunden följt av uppgivenhet eller glädje i den andra. ;=)

Jag är nog gladast i landet nu. Men det jag är mest glad över är inte att kunna köra ensam, även om det är just vad jag har eftersträvat. Nej, det som ger mig mest glädje är - förutom att ha övervunnit den stora utmaningen - att all press och allt tvång inför prestationer som teoriprov, supertråkiga träningspass och uppkörningar aldrig mer ska behöva genomlidas!

För jag ska väl inte bli av med körkortet? Nä, aldrig!!!! Jag ska köra sååååå noggrant!

Premiärturen som frigående motorcyklist gick till jobbet igår morse, och under färden satt hela tiden ett stort leende i ansiktet. :=) Men jag var tydligen lite provocerande...? Vid ett rödljus väntade en bilist i filen bredvid, och när det blev grönt gasade han på så det skrek i däcken bara för att han ville komma iväg snabbare än mig. Töntigt. Alla vet väl att motorcyklar kommer iväg mycket snabbare? Hehe! Men jag körde istället igång ovanligt långsamt för att visa att jag inte brydde mig.

Det kändes ärligt talat lite läskigt att köra alldeles ensam, jag har ju aldrig gjort det förut - bara två gånger med bil - så jag kände mig lite utsatt. Vet inte varför egentligen, jag är ju inte mer utsatt än när jag har sällskap. Jag tror det handlar om att jag har haft svårt att hitta till olika ställen tidigare, men nu har jag börjat göra det mer och mer. På sistone har min privata handledare satt upp mål för mig att rikta in mig på och det har varit jättenyttigt. Och det är väl lite av en vanesak. När jag kört några säsonger på egen hand kan jag kanske hela Göteborg? Det gav hur som helst en otrolig frihetskänsla att få köra på egen hand, när och vart jag ville. Trots att jag körde till jobbet. ;=) Fast det var allra sista dagen på jobbet, i och för sig...

Efter jobbet (jag jobbade bara halva dagen) kom min privata och semesterlediga mc-handledare och mötte upp mig för att ta en gemensam tur, och då kändes allt som vanligt igen. Hihi! Fast jag var ju mycket, mycket gladare än vanligt. Särskilt när jag tänkte på vad inspektören utbrast när vi kom tillbaka efter körningen i trafiken på uppkörningsdagen: "Skön kurvteknik du har!" Åh, kan man få bättre beröm än så? *njuter*

Snart ska jag ut på fler irrfärder på egen hand, hela framtiden ligger för mina fötter. Min dröm har gått i uppfyllelse!

Men, men... vi har en verklighet också. Det var bra att jag hade sällskap när jag skulle ta ner mc:n i garaget, för det hade jag bara behövt göra själv en gång tidigare. Min kompis har nämligen gjort det åt mig under tiden jag bott här. Hrm... är jag bortskämd eller är jag bortskämd? ;=)

Man måste rulla mc:n baklänges ned för den branta backen mot garageöppningen och sedan få den över tröskelkanten. Jag når bara ner med tåspetsarna när jag gör det där, och mitt i utplaningen alldeles före tröskeln tappar jag nästan helt kontakten med marken. Dessutom har jag inte så stor kraft att baklänges trycka hojen över tröskeln, så det har varit lättare för min kompis att hjälpa mig. Det går helt enkelt snabbare och smidigare. Han är mycket längre än jag - och starkare.

I alla fall, nu måste jag klara av det där på egen hand när jag varit ute på åkturer. Önskar att jag hade ett normalt garage!

Det gick bra för mig att få hojen nedför backen igår, även om det liksom första gången kändes jätteläskigt att nästan titta upp i himlen (det känns så i alla fall, fast jag överdriver nog lite) medan jag måste lita helt på handbromsen och inte tänka på att jag kan råka halka med en fot över gruset (måste sopa backen). Det var jobbigt att svänga kraftigt samtidigt som jag måste hålla in bromsen lagom hårt.

Ännu svårare var det att få mc:n över tröskeln baklänges, men efter mycket om och men lyckades jag med det genom att hoppa av och leda in den - att verkligen ta i för kung och fosterland med både armar och höft. Det var inte tekniskt enkelt eftersom jag inte både kunde följa rörelsen med fötterna samtidigt som jag drog in den med armarna; jag var tvungen att förflytta mc:n medan jag stod still på en och samma punkt för att få kraft med armarna utan att tappa balansen av mc:ns tyngd när den hoppade upp på tröskeln, och då var det svårt att få hjälp av höften. Men jag kommer kanske på något bra knep efter några gånger.

En läsare tipsade i gästboken om en vändplatta mitt i garaget, men jag vet inte om jag ska försöka fixa en sådan. Det är nog krångligt att få till mc:n i rätt position efter att jag fått in och snurrat på den också. Jag måste ju få den intill väggen eftersom jag delar garage med två andra. Men jag har inte avfärdat idén helt. Har tänkt på något sådant själv tidigare också.

Jag ska fortsätta skriva här i mc-dagboken lite då och då, tror jag. Och så vill jag skriva klart sidorna om övninskörning, för att dela med mig av sådant som jag tycker har hjälpt mig i min träning för att bli så bra som möjligt på de nya manöverbanorna.



23 juli 2006
Jag har inte varit ute och kört så mycket på egen hand som jag trodde jag skulle göra precis i början med mc-kort. Men det beror på att jag åkt rätt mycket med mc-kompisen så att jag liksom legat på en ganska "mättad" nivå. Särskilt som bensinen är svindyr nu. Hehe! Men jag är ändå väldigt sugen på egna utflykter, så det känns toppen när jag tänker på fortsättningen som mc-förare med rätt att köra ensam! :=)

Jag fick ju körkortet en torsdag. På fredagen hade jag min allra sista dag på jobbet och då tog jag mc:n dit - och log hela vägen, som jag skrev om sist.

Nästa körning på egen hand blev på måndagen, och då lite mer avancerat. Först åkte jag till Arbetsförmedlingen vid Svingeln där jag skrev in mig som arbetslös, för den som känner Göteborg. Sedan åkte jag vidare för att äta lunch med en person som jobbar i Sisjön, och jag är så himla imponerad av att ha hittat dit. Hihi! Fast ärligt talat fick jag en ledtråd som hjälpte mig: "Kör inte förbi Astra Zeneca utan sväng av precis innan"! Det finns ju inga skyltar om att avfarten leder till Söderleden som jag tänkte hålla utkik efter. Å andra sidan hade jag ju spanat efter Åby också. Hur som helst, efter lunchrasten i Sisjön åkte jag in i den göteborgska smeten igen, till en mc-parkering på Kungsgatan vid gamla Televerket, för kiropraktorbesök och en fika. Så det blev en ganska varierande tur på olika håll i stan.

Åh, jag var sååå glad och stolt över mig själv, för att ha "vågat"! Så feg som jag har varit för att köra bil att jag vägrat göra det i alla år! :=) Jag vet, visst är det löjligt, men det är bland annat detta som gjort att mc-kortet har känts extra stort, viktigt och roligt för mig jämfört med hur det antagligen är för de flesta andra. Det är mitt enda alternativ att ta mig någonstans om jag inte åker kollektivt. Jag vill fortfarande inte köra bil. Jag är tekniskt bra på bilkörning, men gillar inte att dra runt på något så klumpigt eftersom jag inte är bra på att hitta än. Förutom att det förstås inte alls är lika kul tekniskt att köra bil som att köra mc.

Tvärtemot vad jag hade väntat mig var det jättekul att försöka hitta själv hela vägen! Jag har inte fått chansen att göra det så mycket förrän nu. Eftersom jag i stort sett saknar lokalsinne, har haft dålig geografisk koll och har inte heller bra kunskaper om hur lederna går i och kring stan så har jag i stort sett aldrig använt min "rumsuppfattnings-hjärndel".

Nu kände jag att det krävdes hjärngympa att fundera ut vilka vägar jag skulle köra för att hitta till alla ställen på ett så smidigt sätt som möjligt den där måndagen, men att jag alltså tyckte om det! :=) Det var rolig hjärngympa eftersom ingen pressade mig att göra rätt eller gav mig för mycket ledtrådar. Det var även kul att kolla i kartan innan jag åkte ut, för att välja de bästa alternativen och försöka memorera dem.

Jag vet bara vad ett par av lederna och motorvägarna heter, till skillnad från de flesta andra som väl har full koll på allt sådant och vet precis när de ska välja Oslo, Karlstad, Helsingborg, Hisingen/Hamnar, Malmö eller Stockholm, eller kanske Centrum syd eller Centrum nord. Jag har ju i hela mitt liv bara åkt med andra som passagerare eller kört mc ihop med handledare utan att aktivt styra vart jag ska, och då spelade sådant som vägnummer ingen roll.

Jag blandar ihop många av våra vanligaste mc-rutter. Jag känner igen mig när jag kör dem och vet att jag tidigare har kört höger och/eller vänster när jag kommer till korsningar, men vet inte riktigt var jag är rent geografiskt på kartan och vet alltså inte vart de olika vägvalen leder om jag inte läser på skyltarna. Även om jag läser skyltarna minns jag inte alltid hur vägarna kommer att se ut för alternativen. Jag har inte kopplat alla ortsnamn till bilder än, fast många har förstås satt sig också. Det största problemet jag har är väl att knyta ihop alla tänkbara rutter till ett nät, så att jag kan lära mig vilka genvägar som finns om jag vill hem snabbare eller vart jag kör om jag vill ha så kurvig väg som möjligt.

Om jag oavsiktligen börjar titta på en film som jag redan sett, för flera år sedan, känner jag igen den efter bara ett par sekunder. Men ett bildminne har man bara nytta av när man väl är på platsen där man känner igen sig. Inte så användbart när det gäller att hitta rätt väg till en plats som man vet hur den ser ut men inte var den ligger i förhållande till där man är. Några kartor i bildminnet vore alltså bra att bygga upp nu! Och jag tar hjälp av vanliga kartor och hitta.se eller gulasidorna.se.

Nästa tur i ensamhet körde jag till Säve och Torslanda. Då krockade jag med en liten fågel i 90 km/h, den slog emot mig på halsen och lite på hjälmen! Det hade jag aldrig varit med om förut och det kändes ganska sorgligt. Jag såg inte vart den tog vägen eller hur den klarade sig, det var bara att köra vidare. :=(

Under den turen råkade jag förresten även ut för att en kvinna som stannat sin bil före mig i en korsning där vi nu stod i nerförsbacke (jag kunde alltså inte backa) plötsligt började backa upp mot mig efter att ha glott hit och dit utan att köra när det var ledigt.

När hon kom jättenära mitt framhjul började jag tuta, och jag fortsatte tuta när hon fortsatte komma ännu närmare! Och närmare och närmare - det var helt otroligt! Som tur var stod jag rätt långt åt vänster, för jag skulle svänga vänster precis som hon, och jag lyckades få rum nog att lirka ut hjulet åt vänster och gled fram bredvid bilen.

Jag stannade vid hennes fönster och tittade in i bilen. Då såg jag att hon bara försökte se förbi mig in i korsningen, ganska irriterad över att en motorcyklist var ivägen för hennes sikt! Hon fattade inte vad hon just hade gjort! Jag skyndade mig att åka iväg så fort det blev en lämplig lucka i trafiken.

Konstiga bilister råkar jag ut för varje gång jag kör. I mina kvarter kan ingen högerregeln, t.ex. De kör vidare i 60-80 km/h (det är 50-vägar) rakt emot mig som kommer ut i korsningen från höger. Om jag istället kommer från vänster och lämnar företräde åt dem som kommer från höger, så står de där och undrar varför jag har stannat. Det kan ta en minut eller två innan de börjar röra på sig, så man är liksom tvungen att ta det första steget. Det finns ingen huvudled i närheten och inga märken i gatorna. Undrar hur de klarar att klä på sig om morgnarna.

Ungefär var femte gång är det en bilist som i stort sett kör rakt in i antingen min eller mc-kompisens hoj när de har oss precis rakt framför sig i rondellen de ska till att köra in i. De väntar alltså inte på sin tur utan kör in precis när vi kommer fram till deras påfart! De står två meter ifrån oss som passerar när de gasar på rakt in emot oss. Som om bananer vore ute och körde. Hrm...



26 juli 2006
Björn, en klasskompis från grundskolan som nu bor i Malmö, hittade mina sidor på nätet och föreslog att vi kunde träffas i all enkelhet, för skoj skull. Och så blev det.

Även han är motorcyklist som tycker det är roligt med utflykter, så igår möttes vi med våra motorcyklar i Falkenberg för att ses för första gången sedan 1979. Det blev några trevliga timmar med prat och promenader. På bilden poserar Björn med sin nya ögonsten, en välutrustad Honda Transalp -06.

Björn

Själv är jag inte lika enkel att fotografera, som ni ser här under. Jag håller på att stoppa ner min kamera i väskan samtidigt som jag skrynklar ihop hela ansiktet för att inte synas. ;=) Nä, men solen stack så fruktansvärt i ögonen. Under färden dit på förmiddagen var det mulet och perfekt mc-väder, men så klarnade det upp medan vi var i Falkenberg och när det var dags att åka hemåt svettades man bara av att dra upp ögonlocken. Så det gjorde jag inte i onödan.

Jag

Detta var min första tur utanför de närmsta trakterna kring Göteborg, och det gick bra. Jag var lite rädd att bli för uttråkad på motorvägen men tiden gick snabbt eftersom jag var så fokuserad. Nya fordon passerade eller passerades hela tiden och av någon anledning gjorde det faktiskt att det även kändes avkopplande.

Men bara efter en halvtimme hade högerhanden domnat bort för mig, trots att jag kvällen före hade lindat in handtagen med skumgummi (fastsatta med buntband) för att det inte skulle bli så. Jag har inte haft problem med domningar varma dagar tidigare år, så det kanske är något i min nacke som inte klarar att jag spänner handen kring gashandtaget? Himla irriterande och obehagligt är det i alla fall. Men jag verkar inte vara ensam om problemet. Vet inte om handtaget med skumgummit syns så bra, jag plockade en detalj ur bilden ovan:

handtag

Det är ganska smala elvärmehandtag jag har under skumgummit. Metallen som sticker längre ut är viktklumpar och tillhör inte själva handtaget. Det var i och för sig lite bekvämare med de tjockare handtagen, men de var lite väl tjocka. Det kändes klumpigare i stadskörning och svårare att hantera hojen i garaget.

Så idag köpte jag en "throttle rocker" att montera på gashandtaget istället för skumgummit - om den passar. Jag ska prova imorgon. Det är meningen att man ska trä på den på styret, men mitt elhandtag har rätt tjocka ändar jämfört med där man håller händerna, så jag måste nog försöka klämma på den direkt på plats istället. Här ligger prylen på köksbänken än så länge:

Throttle rocker

Återkommer väl med att berätta om hur det går. Ifall jag inte gasar ner mig i ett dike och skäms för mycket över det. ;=)



30 juli 2006
Idag invigde jag min "throttle rocker" som jag skrev om sist, jag har kört omvägar till och från Trollhättan ihop med MC-kompisen. Före dess har det känts lite för varmt för att köra på några dagar, jag tröttnade liksom på all denna värme i skinnstället. Och lite vila måste man ju ha från styret också. Ärenden går bra att göra på annat sätt ibland. ;=)

Kom nyss in lika svettig som jag brukar från garaget, och tog som vanligt även en dusch efteråt. Det är rena gymnastikäventyret att dra in MC:n med all sin tyngd baklänges över tröskeln, men med tiden kanske jag blir bättre på det rent tekniskt...? Idag följde MC-kompisen med till mitt garage efter turen, för att dela upp en packe drickor vi köpte ihop, men mest tror jag det var för att han var nyfiken på hur jag tar in MC:n. ;=)

Efter några medlidande kommentarer från honom kom jag med idén att det kanske skulle funka lättare med en kil mot tröskeln, och då blev han intresserad av att göra en åt mig i trä. Han gillar att jobba med praktiska uppdrag. Tröskeln är egentligen ingen tröskel utan en rak lodrät kant på cirka 22-24 mm upp till golvnivån i garaget. Hoppas en kil funkar, men MC:n är ju även tung att dra i uppförsbacke så man vet aldrig...

Nu känns det som om det var evigheter sedan det regnade i våra trakter. Det har knappt kommit några droppar alls under juli förutom ett par korta skurar en dag, vad jag minns. Varmt har det dessutom varit i evigheter så nu behöver markerna säkert mycket vatten. Imorgon ska det visst regna under hela dagen, hörde jag någon säga om prognoser, men det ser inte riktigt ut så på himlen - mer som att det kommer några enstaka skurar. Hoppas det regnar hur som helst, så kan jag passa på att dammsuga, damma och tvätta.

Turen mot Trollhättan idag gick på kurviga och smala vägar via Loo, inklusive en grusbelagd sträcka med dålig sikt. Den kom vi in på efter att vi stannat vid skolgården mittemot kyrkan i Långared för att fika vid ett av deras bord. Ostmackor, torkad frukt och kallt mineralvatten (kylklampar funkar fint!) var inte så dumt.

Målet var en liten utställning med skulpturer och skisser - av skiftande kvalitet - av Salvador Dali. Det är alltid lite roligare att åka på tur när man har ett mål, om än litet. ;=)

Här kommer en vägbeskrivning på hela turen, ifall någon vill köra den.:

Göteborg - Gråbo.
Vid museijärnvägen "Anten - Gräfsnäs": kör mot Långared, därefter mot Sollebrunn.
Passera Sollebrunn och kör mot Stora Mellby.
Följ skylt mot Fremdestad.
För att köra grusvägen: vik av vid skylten "Hede 2".
Grusvägen ansluter till väg 42 i närheten av Koberg Slott.

Jag gillade inte grusvägen riktigt eftersom jag vill hinna stanna i tid om något skulle dyka upp, så det blev att jag körde ganska långsamt (oftast kring 50-strecket). Min hoj är ju som en svajig båt på oljade vågor när den kör på grus. Men det var en vacker väg, den också.

Hemvägen gick istället via Hjärtum och Kungälv och den turen gillade jag bäst. Mycket sköna naturvyer får man i alla fall se på båda sträckorna.

Min "throttle rocker" gick lätt att få på styret och sitter bra. Den är faktiskt toppen; både enkel och genialisk. Först kändes det lite ovant när jag körde iväg i stadsmiljö och jag råkade gasa lite för mycket, det är ju lätt att komma åt den med handleden. Men när jag vant mig kändes det bara bättre och bättre. Man vilar handleden på den och det känns bekvämt i alla hastigheter/vinklar. Men visst fick jag stickningar i handen ändå på de långa sträckorna med statisk hastighet, fast inte lika farligt som på väg hem från Falkenberg i veckan då jag helt tappade handen. Nu kunde jag släppa ut den mer och vifta med fingrarna.

Återstår att någon uppfinner en getingskrämma att fästa på hjälmen eller så.



6 augusti 2006
Idag var jag och mc-kompisen ute på en heldagstur, som det blev med pauserna. Första stoppet blev Alingsås där vi intog lunch, vilket tog lång tid eftersom det strulade med ugnar och jag vet inte vad. Sedan rullade vi vidare upp mot Vårgårda, Herrljunga och direkt västerut till Fölene kvarn där vi inte varit tidigare. Jag hittade stället på webbplatsen "Mysiga fikaställen" som jag länkar till på länksidan.

Det var en fin väg att köra just däromkring och trakten är vacker; ett somrigt och öppet landskap med vackra stugor. Man har fri sikt hela tiden utan att det blir tråkigt, för allt ligger böljande som ett ännu inte landat landskap fallet från himlen. Den vackra och mjukt slingrande vägen mellan de större vägarna kunde ha varit lite längre om man fått önska lite till. ;=) Fast vi missade kanske mycket? Vi körde ju inte på alla vägar...

Fölene kvarn rymmer ett café som bland annat serverar våfflor med sylt, och de säljer fina textilier och gamla prylar som kan vara kul att se. På samma gård finns också en butik med lampor.

På hemvägen körde vi söderut via Borås för att ännu en bit söderut få rulla västerut på en särskilt vacker, otroligt kurvig och kuperad väg som jag lotsade mc-kompisen genom en gång i våras när jag skrivit vår "roadbook" för en gång skull.

Jag har tänkt lägga upp den där "roadbooken" på min sida med vägtips (kallad Avkrokar), men det har inte blivit av än och nu kommer jag inte längre ihåg exakt hur hela turen gick (jag hade med flera kurviga avsnitt). Undrar var jag lade beskrivningen... jag ska leta efter den i veckan, för det var en himla bra tur.

Fast den gången lämnade vi sträckan i närheten av Seglora när vi kört så gott som hela det superba avsnittet västerifrån, för att komma upp till Bollebygd och Göteborg så snabbt som möjligt, om jag inte minns fel. Jag ville inte köra längre österut då. Men den där norrgående vägen visade sig vara en jättelång grusväg! Den är säkert ett toppentips för den som gillar sådant, men min mc blir ju som en vilsen båt på grus.

Om jag bara fick köra en enda begränsad sträcka före min död så skulle det vara just den mellan Hyssna och Seglora (se kartbild)!

Idag kom vi istället in på sträckan österifrån, ungefär vid Fagerhult och Viskafors där vi tog oss in via väg 41 från Borås, och körde vidare ner mot Seglora och sedan Hyssna. Vägen var precis lika härlig som jag mindes den. Man måste ligga i högerkanten precis hela tiden för det är trångt och ingen sikt, men det gör inget. :=)



8 september 2006
Undrar om jag inte skulle kunna fixa till något liknande detta på mitt avgasrör? :=) Ser rätt fräckt ut, tycker jag.

MC-kompisen har sågat och bockat till en kraftig plåtbit för att underlätta inbaxningen till garaget. Den gör att det blir lite mjukare att ta sig över tröskeln. Men samma arbete som tidigare krävs för att få upp mc:n till garagenivån: använder jag plåtbiten måste musklerna jobba under längre tid än om jag stöter upp den direkt över den raka tröskeln.

Övning ger färdighet, och nu tycker jag det är lättare att inte använda plåten (efter att ha använt den 3-4 gånger bara)! Jag får in hojen varje gång utan plåten nu, och det sittande på mc:n! :=) Lite synd att plåten hann tillverkas, då. Hrm... framöver kommer jag säkert att se tillbaka på alla mina tidigare "handikapp" med ett leende - tänk så jag krånglat till allt... ;=) Nej, det handlar nog om att jag hela tiden blir bättre och bättre på timing och balans.

Idag fick jag den nära-döden-upplevelse som en av läsarna efterlyste i min gästbok, men jag skadades inte. Hade det hänt något vet jag inte om jag hade överlevt, så det hade inte blivit någon spännande läsning här direkt.

Jag körde på en 90-väg och närmade mig en bil av kombimodell som stod parkerad vid sidan av vägen, på min sida. När jag var cirka 10-20 meter ifrån den började den köra ut framför mig, och jag insåg att en nödbromsning inte var att tänka på, avståndet var alldeles för kort för att jag skulle hinna få stopp innan krocken var ett faktum. En del av bilen var kvar på vägrenen och en del var redan ute i min körbana. Väjning var det enda alternativet; jag skulle bli tvungen att köra om bilen oavsett om det kom mötande bilister eller ej.

När jag kom närmare visade det sig att bilisten inte tänkte köra framåt, utan vända! Men inte på ett särskilt smidigt sätt: han ställde bilen tvärs över hela min körbana och halva den mötande trafikens bana! Kanske avbröt han svängen i ren panik för att han fått syn på mig eller hört tutan?

Hans position var hur som helst motorn över mittlinjen och resten av bilen i min körbana. Så började han köra rakt fram i slowmotion, mot diket på andra sidan vägen. Ville han lämna plats åt mig bakom sig? Eller skulle han stanna till för att låta mig köra om? Nu var jag cirka fem meter från bilen.

Min intuition sa mig att jag måste skynda mig förbi bilens front medan det fanns plats kvar där ute i den mötande trafikens körbana! Så jag fortsatte i hög hastighet och gjorde en skarp gir kring bilen - och fick precis plats mellan diket (det fanns ingen vägren på den sidan) och fronten! Jag visste inte om bilen skulle träffa mig eller ej förrän jag såg att jag hade en eller ett par decimeter tillgodo, och var milt sagt lättad när jag kunde gira tillbaka i min körbana. Utan att ha krockat med någon mötande heller. Pust! Vilken galning!

Resten av turen, som varade nästan hela dagen lång, blev desto trevligare. Jag stannade bland annat vid Storåns Café i Stockabäck, söder om Rävlanda, för att fika. Kommer man från Härryda/Hindås-hållet kör man rakt igenom järnvägskrysset i Rävlanda och längre ner i backen tar man vänster i T-korsningen. Där är det skyltat mot caféet (2 km därifrån).

Stället hittade jag tack vare hemsidan "Mysiga fikaställen", annars hade jag nog inte hunnit uppfatta infarten. Man måste kolla efter den vita handgjorda skylten precis vid infarten för att hinna sakta ner i tid. Parkeringsplanen var förresten gjord av äckligt runt grus som jag knappt kan köra min mc på, men som tur var slapp jag välta även om det var nära...

Stället är verkligen mysigt. Men jag utforskade inte omgivningarna idag, som tydligen ska vara sevärda, det får bli en annan gång. Här är ett par bilder som jag tog i alla fall. Klicka på någon av dem för att komma till deras hemsida:

Storåns cafe
En del av caféets inredning. Disken är vackert gammaldags liksom fönster och andra möbler. Här dukade man just nu för ett sällskap som skulle avtackas inför pensionen.

Storåns cafe
Själv satt jag utomhus på altanen och njöt i solskenet. Jag beställde en smörgås med brie och grönsaker, och kaffe på nymalda bönor som serverades i press-kanna.

Resten av turen gick via Hällingsjö och en fin väg därifrån till Kungsbacka, och en pratstund med en väninna på Särö. Ni ser på café-bilden att solen var med mig och det var runt 17 grader varmt i skuggan. :=)



23 september 2006
MC-paus Vi har haft ett par veckor med 20-25 graders värme i skuggan, så jag har njutit på två hjul så ofta jag kunnat. Man får ju passa på en sådan här fin sensommar (nej, det är inte höst. Hehe). ;=)

Fast man börjar tyvärr se på träden att hösten trots allt har kommit. Bilden är tagen under en paus mellan Seglora och Kinna när jag var ute på en av mina favoritrutter idag. Kolla här ifall du vill köra den.

Någon gång i framtiden kanske jag kan lägga upp en gps-fil för rutten istället, vem vet? Jag har blivit lite sugen på att skaffa en ordentlig gps-mottagare med kartor, men det får bli när jag kommit igång med ett nytt jobb.

Jag skulle också vilja köpa sådana där glasfiber-öronproppar som jag såg på en mc-mässa ("På två hjul" som den också heter) en gång för flera år sedan. De gjuts i unika storlekar och former efter att man som kund fått göra modeller för vänster och höger öra med en mjuk massa. De färdiga propparna har ett filter så man ska kunna höra prat men inte störas av vindbrus. Någon läsare som minns vilka som tillverkar dem? Tyvärr har jag inte råd med några sådana heller just nu, men... man kan ju alltid förbereda sig mentalt. Hihi!

I förrgår när jag tänkte ta en tur ville mc:n inte starta. Det visade sig att alla celler utom två hade torkat ut helt i batteriet! Helt otroligt! Hur har det funkat ända tills nu? Och hur kan det dricka så kopiöst? Konstigt! Jag fyllde på vatten och lät det stå på laddning under natten, och nästa dag startade hojen som en klocka.



30 september 2006
skinnjeans Idag hängde jag med mc-kompisen till några mc-butiker som hade rea. Han skulle kolla om de hade något bra i klädväg, själv tänkte jag bara slå en blick på eventuella billiga sommarhandskar.

Det slutade med att han inte köpte något alls medan jag köpte en polar- och en vanlig buff (125 resp 75 kr på rea) och ett par Halvarssons Jofama vind- och vattensäkra men "luftiga" skinnjeans för 500 kr (som kostat 2195 kr). Kunde bara inte låta bli... jag borde vara snål istället! Men det var som sagt ett riktigt kap. ;=)

Så tittade vi på motorcyklar på Honda och Yamaha, som hade kampanjpriser och andra erbjudanden. Ett par modeller som jag tycker är roligt kaxiga är Yamahas FZ6-N och FZ1-N. Jag gillar även Hondas VTR1000F -06 och CBF600SA -06 (tror den sista är snyggast av de här fyra jag räknade upp). Men nu finns det så många fina modeller att det egentligen är svårt att peka ut bara ett par stycken...

Hade jag haft mycket pengar kanske jag hade bytt upp mig till en den här begagnade Yamaha XJ 600 S Diversion åtminstone? Verkar prisvärd! Den har bara gått 250 mil sedan 2003 och kostar 42 000 kronor. Hrm... det verkar som om man blir mer sugen på allt möjligt när man inte kan köpa något...? Och min hoj går ju fortfarande som en klocka så jag behöver inget nyare egentligen.

Nu när jag kollar på nätet ser jag att Yamaha har en navigator också. Konstigt att man inte kan klicka sig fram till mer information eller prisuppgifter. Undrar om den är bra...
Nej, nu måste jag sluta kolla på grejor!



1 oktober 2006
Det har plötsligt blivit kyligare ute - kanske hade vi 17 grader eller så idag. Jag tog på mig de mellantjocka handskarna och en tunn väst under skinnstället istället för bara en t-shirt. Och så knäppte jag för ovanlighets skull jackan som jag kört med halvt uppknäppt hela sommaren ända fram tills nu. Buffen jag tog på mig var den nya polarmodellen jag köpte igår. Den var bara så mysig! Gött! Den består av 20 cm fleecematerial och cirka 35 cm tunnare material.

Idag har man höjt bötesbeloppen i trafiken. Kör man exempelvis 0(!) - 10 km/h för fort får man böta 2000 kr på 30- eller 50-väg. Tur att ingen såg mig idag, då. ;=) Man bör nog ändra formuleringen i den där bestämmelsen. Hihi!

Man kan få böter för "ej använt skyddshjälm knäppt eller oknäppt" för moped eller motorcykel. Vad är skillnaden mellan att inte använda en knäppt skyddshjälm och att köra oknäppt? Lustig formulering, det hade ju räckt med "ej använt knäppt skyddshjälm". Har generationen byråkratskribenter pensionerats? ;=)

Jag har hittat ett dokument på Vägverkets webbplats som handlar om vad det innebär att ha körkort på prövotid. Nu vet jag att jag inte ens har mitt kort på prövotid, eftersom tiden räknas från när man fick sin första behörighet. Eftersom jag haft B-behörighet i många år slipper jag prövotiden för A-kortet. Skönt, även om risken är obefintlig att jag skulle bli av med kortet i och med att toleransnivån är lika för alla. De som har, respektive inte har, prövotid döms alltså lika, till skillnad från en andrahandsuppgift jag fick i försomras.

Skillnaden mellan att ha och inte ha prövotidskort är att den som har det måste göra om teoriprovet och uppkörningen för att få tillbaka kortet, medan de andra får tillbaka det efter den tid som bestäms (om han eller hon nu får det överhuvudtaget, beroende på brottet). Den som vill läsa mer kan göra det här (ett Word-dokument på VV:s sida).



30 oktober 2006
Jag är förkyld sedan ett tag, en förkylning som satt sig i halsen med en irriterande hosta. Särskilt snuvig har jag inte varit, men nätterna har ändå varit hur frustrerande som helst - ibland har jag nämligen hostat var tredje minut hela nätterna igenom. Grrr...

Tur att det varit dåligt väder den sista halvan av oktober, jag har inte varit alltför lockad att ge mig ut, det har bara blivit av ett par gånger.

Men sedan några dagar är jag på bättringsvägen och igår sken solen från en klarblå himmel. Två faktorer som pekade mot att jag helt klart skulle ge mig ut på en längre tur! Visserligen var det bara max fem grader varmt, men ändå: soligt och fint, rentav underbaaaart!

Jag gav mig iväg, och så fort jag kom in på första 70-sträckan kände jag hur kylan riktigt frätte i ögonvitorna, som började rinna. Liksom näsan, förstås. Bröstkorgen kändes som nyutplockad från frysen. Konstigt, jag hade ju på mig bra med kläder! Men visiret ville jag inte dra ner, jag ville verkligen känna draget - det är ju en del av charmen med mc-körning, att njuta av vindens mjuka bris. ;=)

Efter någon halvtimme fick jag ge vika för kylan: ner åkte visiret med jämna mellanrum, och jag körde bara knappt halva den tänkta turen. Ärligt talat var jag rentav tacksam över att nå 30-sträckorna i Jonsered, så att det skulle kännas varmare! Men även då kändes det faktiskt kallt nu!

Efter en matpaus hemma åkte jag iväg igen, denna gång till mc-kompisens garage för att byta motorolja. Jag har inte skaffat mig ett nytt oljetråg sedan jag flyttade från radhuset, och inte heller någon dunk att hälla gammal olja i, så jag fick använda hans. Väldigt bra!

Bra är det också att vara två som bökar med det där, för ibland måste man ha tag i något som ligger en bit bort, eller så vill man inte ta i något alls för att man har olja på händerna. Det är ju slabbigt värre. Och alltid är det något som halkar ner i oljetråget när man redan hällt ut den gamla oljan. Hehe!

Efter oljebytet körde jag några kilometer genom den enbart två grader varma kvällen för att fylla tanken, ifall jag inte kommer ut något mer innan vintern är här. Och för att handla lite onyttigheter från hyllorna närmast kassorna i matbutiken...

I den kurvigaste och brantaste nedförsbacken såg jag asfalten i ett särskilt vinklat ljus när de mötande bilarna kom emot mig i mörkret: de våta fläckarna från den senaste regnskuren började se halvmatta ut, ungefär som om de kunde frysa till när som helst. Det var även lite läskigt att tänka på att det samma morgon hade varit blixthalka i vissa områden.

Väl hemma behöll jag alla kläder på som jag haft under skinnstället, men ändå kände jag hur halsen förvandlades till ett rivjärn bara efter någon timme. På bättringsvägen? Sällan! Men nu har jag en annan slags förkylning, en med halsflussliknande känsla istället för enbart hosta, så jag kanske ska vara glad åt variationen.

När vi tittade på motorcyklar den 30/9, som jag skrev om längre upp här, provsatt vi en Yamaha FJR 1300. Än idag längtar jag efter att få sitta på den igen, för den var extremt bekväm. Man fick sådan bra kontakt med den, för benen låg tätt emot tanken på ett skönt sätt. Det verkar vara en hoj man kan bli ett med på riktigt, och åka väldigt långa turer med utan att vilja gå av den för ett ögonblick.

Kaminen MetriekNär man har som sämst ekonomi drömmer man väl som mest om att kunna skaffa sig saker. Hihi!

Nu drömmer jag om en lottvinst som kan ge mig en Yamaha FJR 1300, likaväl som en skorstensfri kamin (som finns i många fina modeller - jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för någon av dem än). Klicka på bilden för att kolla in kaminerna.

Jag har fått mail från en kille som eftersöker allvädersbyxor med lååånga blixtlås i sidorna (upp mot höften) som man kan ta av och på utan att samtidigt behöva ta av och på stövlarna. Någon som vet var man kan få tag i sådana byxor? Maila mig gärna i så fall.



12 november 2006
batteriNär jag dragit upp rullgardinen de senaste dagarna har jag tänkt "jippii, vilket mc-väder" - ända tills jag tittat på termometern.

Under fem grader är inget vidare att åka i, och nu verkar vi ha fastnat i en kylig period. Vi hade kanske sju grader den här eftermiddagen men det var ändå rått ute på något sätt så det blev ingen tur ändå.

Fast jag har inte gett upp hoppet än. Jag laddar batteriet utan att ta ur det från motorcykeln, ifall jag vill och kan sticka iväg på en tur de närmsta dagarna eller veckorna. Hoppet är ju det sista som överger en, sägs det...

10 april var första mc-dagen för min del i år. Jag minns inte hur mycket jag körde mellan den dagen och 22 maj när jag besiktade mc:n och läste av km-räknaren, men sedan besiktningen har jag hur som helst kört 560 mil. Undrar om det blir fler mil innan nästa säsong.

Fick byta bromsbelägg på framhjulet ganska akut nu i november, för jag upptäckte att de gamla var långt mer slitna än jag kunde drömt mardrömmar om. Hrm... borde verkligen göra säkerhetskontrollen lite oftare! Ska vara noga med det nästa säsong, för den sämre bromsverkan kom väldigt smygande så jag reagerade inte på att de tog längre och längre in.

Ingen har hört av sig angående allvädersbyxor med långa blixtlås som en läsare försöker hitta något köpställe för, ifall någon annan kanske undrar över det och sitter inne med hemligheten i tron att gåtan har löst sig. ;=)



19 november 2006
Idag var jag och mc-kompisen antagligen ute på den sista turen för i år. Det var 7-9 grader varmt och mulet. Ganska ruggigt blev det när solen gick ner och nu blir det ju mörkt redan vid fyratiden nästan, annars gick det bra att köra.

MC:n var väldigt svårstartad, precis som den brukar vara när den har stått hela vintern och jag ska ut på premiärturen på våren. Usch, den gillar verkligen inte att stå i vila för länge, men nu hade den ju bara gjort det några veckor i taget och även haft batteriet på laddning. Vet inte varför den blir sådan. Även om man använder PRI-läge för tanken och chokar kommer den inte igång förrän man försökt 30 gånger eller så, och gärna även släpat upp den från garaget (en brant backe) för att knuffa igång den ner för en lätt backe (vilket inte heller brukar hjälpa och dessutom kräver två personer). Hur ska jag göra om jag vill komma igång på egen hand någon vår? Hjälp!

De senaste veckorna har varit regniga, så nu är det nästan alltid blött kring Göteborg. De slörpiga färgglada löven eller gruset gör vägarna ännu mer halkiga, så man måste köra försiktigt. Det är inte lika roligt som att köra på torr och fin asfalt så jag längtar redan mycket efter våren. Får väl trösta mig med en alltid lika uppmuntrande film med den skejtande hunden. Det har kommit en ny som jag inte hade sett: www.funrestarea.com/pages/dog_skating.shtml.

Mina frambromsar var förresten otroligt bra idag - det är ju skämmigt så dåliga de måste ha varit innan de fick nya belägg sist! Hrm...

Jag har fått ett tips om allvädersbyxor med lång dragkedja i gästboken:

"Jag såg i din mc-dagbok en efterlysning efter allvädersbyxor med lång dragkedja. Ridkläder (chaps, regnbyxor, thermobyxor) har ju dragkedja hela vägen upp, för att man ska slippa gå av hästen för att klä av/på sig. I dem finns ju inga skydd, men kan kan ju ha dem över sina vanliga mc-byxor. Hoppas att förslaget kan hjälpa någon."

Ja, kanske kan någon få nytta av tipset! Gunnar, som efterfrågade byxorna, skriver så här (citerar delar av ett mail):

"Även om det är ett kreativt tips med överdragsbyxor, så är det "MC-allvädersbyxor" jag är ute efter, dvs med knä- och höftskydd samt bra skrapfaktor. Tanken är att ha dem över (tunna) vanliga byxor och enkelt kunna ta av och på dem när man stannar vid det där mysiga fiket.

Jag har varit i kontakt med tillverkare/försäljare, t ex Jofama. Svaren har gått ut på att
- det går inte att kombinera med höftskydd (men jag har sett att det finns?)
- det går inte att få dragkedjan tät (men det går tydligen i jackor?)

Konservativt ... jag tror det är många fler än jag som skulle vara intresserade om någon erbjuder.
Har inte lyckats få något bra tips från ngt mc-forum än. Men skam den som ger sig.
"

Jag håller med! Det verkar ologiskt med deras kommentarer. Och det ÄR ju för jobbigt att böka av och på med skinnbrallorna och stövlarna. Undrar om de mc-älskande tyskarna säljer sådana praktiska brallor i sina butiker?



7 december 2006
Det är fortfarande 8 grader varmt de flesta dagarna här i Göteborg, om inte mer, så egentligen hade jag kunnat köra. De få gånger när det varit uppehåll... snacka om grå november och december! Grått, grått, grått är det nästan vareviga dag, men ibland har det ju varit uppehåll åtminstone.

Men, eftersom mc:n är så svårstartad när den stått ett par veckor orkar jag inte försöka... om jag väl får igång den kan det komma en ny skur när som helst. Det är med sorg i hjärtat som jag inser att vi återigen har en period på fyra månader utan mc-turer. :=(

I januari hålls mc-mässan På Två Hjul i Stockholm, den var ju här i stan förra vintern. Synd, jag skulle kunna tänka mig att drömma mig bort bland fina hojar nu. Kan tänka mig en ny Yamaha... köpte i och för sig en Trisslott utan vinst häromdagen, men man vet ju aldrig om eller när en storvinst dyker upp - och att drömma är i alla fall gratis. Inte att resa till Stockholm, dock. ;=) Hur som helst deltar jag i tävlingen om två entrébiljetter.

Förresten, har ni skrivit på protestlistan mot den förhöjda trafikförsäkringsavgiften för motorcyklister som den nya regeringen vill införa? Här finns den på SMC:s hemsida. De är lite lustiga i den nya regeringen. Inte ska man få köra mc, och färre får nu starta-eget-bidrag. Kanske är det vad de menar med ett nytt arbetarparti. Trampcykel och anställning ska gälla för en riktig arbetare. Hihi!

bakåt framåt

Eva-Lena