hund

I år ska det ske!

bakåt framåt

 

MC-dagboken

22 maj 2006
Jag har ju berättat tidigare om att mycket konstiga saker händer när jag ska göra något viktigt med mc:n. Och idag var det dags för den tämligen viktiga besiktningen...

Nytvättad, felfri och fin ställdes den in i garaget efter senaste turen. Men när den skulle med till jobbet imorse för att finnas till hands när det var dags för besiktningen efter lunchtid, upptäckte jag direkt att hastighetsmätaren inte visade annat än noll. Jag trodde den skulle funka för gott när vi fick ordning på den sist, när det lades på en ny krage på fästet nere vid hjulet.

När vi pillade, lossade, drog åt och grejade med vajern både upptill och nedtill började det regna också. Ingenting vi gjorde lyckades få igång mätaren, så vi tänkte att ingången för vajern måste ha slitits upp för mycket uppe vid mätaren. Eller att vajern blivit för rundad där. Nedtill får den i alla fall fäste och den roterar när man kör. Vi bestämde oss för att åka iväg lite tidigare för att ordna till något i kompisens garage före besiktningen.

När vi sedan sågs för att köra till hans garage märkte jag att mätaren funkade felfritt efter första rullade metern, så vi hade gått ifrån jobbet för tidigt i onödan. Detta börjar ju bli riktigt löjligt! Någon däruppe vill inte att jag ska köra hoj, eller? Men, men... jag ger inte upp!

Vi bestämde oss för att ta en fika på vägen nu när vi inte behövde fixa med vajern så akut, det var i och för sig inte helt fel. :=) Fast vädret hade kunnat vara bättre, min nytvättade mc blev ju smutsig på direkten.

Besiktningen gick i alla fall bra, hojen gick igenom helt utan anmärkningar. Fast jag vet med mig att jag måste byta framdäck snarast möjligast och göra något åt den där dumma vajern.

Över till något ännu viktigare: uppkörningen! Så... vad gör de högre makterna när det är något viktigt-viktigt på gång? Något extra rejält konstigt? Just det, helt rätt!

Med posten i fredags kom ett brev från Vägverket som sa mig att min bokade tid för uppkörning imorgon (tisdag), var avbokad, i samma kuvert som bokningsbekräftelsen för samma dag, utskriven samma dag som avbokningen. Jag förstod att killen som misslyckades med sin uppkörning förra veckan hade fått ta över min tid.

På jobbet idag, måndag, fick jag ett ryck och ringde körskolan av ren artighet, för att för säkerhets skull kolla att min körlektion imorgon var inställd som planerat. De visste redan att jag vill köra min sista lektion så nära inpå min uppkörningsdag, när den nu blir av, men jag tänkte ändå det vore bra att slå dem en signal.

Hör och häpna: när jag berättade för receptionisten att jag fått brev från VV om att min uppkörningstid hade avbokats lät hon förvånad. Hon sa att körläraren i fredags ännu inte visste om jag måste ge bort min uppkörningstid till den där killen eller om han skulle kunna få en tid av någon annan. Men hur hade jag då kunnat få ett brev från VV om detta redan på fredagen? Hrm... vi avslutade samtalet och jag tänkte att de är väldigt snabba på VV, eller så är min lärare lite slarvig. Men efter en stund ringde receptionisten igen och förklarade att hon pratat med VV. De sa att jag visst har kvar min tid imorgon! Helt otroligt! Vilken tur(?) att jag ringde körskolan och fick veta det av en slump, då!

Förutom att jag ofrivilligt riskerade att missa uppkörningen skulle jag ha fått betala de 840 kronor som den kostar även om jag inte kom!

Imorgon gäller det alltså riktigt tunga viktiga saker!!! :=) Jag fasar....



23 maj 2006
Jag körde som en kratta redan på banan igen, nervös som jag var, så jag fick inte komma ut i trafiken. :=( 2190 kronor fattigare för dagen är jag, liksom jag var tvungen att ta ledigt och måste jobba in tiden.

Det är mycket väntan på VV eftersom flera stycken har samma uppkörningstid. Lite konstigt, tycker jag. Vi var fyra stycken som hade tid klockan 13 under en och samma inspektör, och en annan elev berättade att han var en av 16 stycken under två inspektörer förra gången han gjorde ett uppkörningsförsök. Jag gjorde mitt prov ute på banan på en kvart, sedan var det väntan i flera timmar som gällde.

Tre av oss fyra misslyckades på banan idag. Killen som kanske skulle ha fått min tid lyckades däremot fullt ut, och det var ju himla kul för honom. :=)

Är väldigt ledsen för mitt eget misslyckande, förstås, men egentligen hade jag nog inte vågat hoppas riktigt på att jag skulle kunna slappna av tillräckligt mycket för att det skulle gå vägen. Jag måste nog köra bättre än ett proffs på träningen framöver, för att nervositeten inte ska dra undan den intränade tekniken alltför mycket under nästa uppkörning (innan teoriprovet går ut den 18/7). Om jag nu inte ska lägga ned det helt? Jag kanske är ett hopplöst fall...? Det här är ju inte klokt!

Tänk om körskolornas lärare kunde få besluta när en elev är mogen! De kunde få licens på att de är pålitliga i sina bedömningar, och om någon skulle visa sig fuska med att ge fel elever körkort kunde de få ett högt straff som avskräcker ordentligt från sådant.

Körlärarna kan ju elevernas körsätt, de har under lång tid följt dem och sett dem utvecklas och känner till deras svagheter. De kan lägga tyngden på svagheterna och sedan godkänna dem när de sett att allt går bra på alla plan. Under en uppkörning som den funkar idag kan inspektören säkert inte kolla av allt som eleven visat upp under lektioner på körskolan. Och eleven själv är fruktansvärt nervös...



26 maj 2006


Idag körde jag och mc-kompisen till Sandsjöbacka, eller rättare sagt till ett naturreservat i närheten av Sandsjöbacka. Från motorvägen nära Kungsbacka kan man se åsen där vi promenerade. Det är ett underligt landskap, nästan så det är svårt att tro att man är i Sverige. Men nere vid motorvägen lyser tusentals typiskt svenska maskrosor starkt gula i kontrast till de lugna trädstammarna och djupa fårorna i gräsmarkerna. Där finns hundratals stilleben att fånga med kameran - om man nu inte hade befunnit sig på motorvägen...

Jag hade beklagat mig över att inte kunna fotografera när vi åkte förbi där häromdagen, så idag hade mc-kompisen bestämt att vi åtminstone skulle besöka de annorlunda markerna lite längre upp. Där uppifrån åsen gick vi inte så långt ner mot motorvägen att vi kunde fotografera maskrosorna, det såg för sankigt ut på vägen, men det fanns mycket vackert att se även där uppe där vi strövade omkring. Väldigt mycket vackert, faktiskt, jag kommer helt klart att åka dit igen.

Den som vill se några bilder därifrån kan klicka sig vidare till Fotosidorna (som öppnas i ett eget fönster).

Efter utflykten tränade jag höghastighetsbanorna 1 och 2 på egen hand, med riktiga koner. Det var första gången jag körde banorna fullt ut så här i 50 km/h med min egen hoj, och nu märkte jag hur mycket tyngre den är jämfört med körskolans. Och den väger väl cirka 50 kilo mer. När jag lade ner den lika snabbt som körskolans i serpentinkörningen, skrapade jag i vänsterfoten i marken. Det gällde att ta det lite försiktigt jämfört med hur jag brukar köra, men det var svårt. ;=) När jag kommer igång blir det automatiskt så att jag lägger ner mc:n rejält i kurvorna.

Träningen gick bra, jag rev bara en kon när jag råkade komma upp i 60 km/h. Men det får man inte, man måste ju vara lika perfekt som en robot. Jag tränade bara i cirka 20 minuter men hoppas det gjorde nytta ändå. Även om jag tvivlar... hur mycket jag än tränar och tränar duger jag ändå inte när det är dags för uppkörning.

Det känns lite löjligt att jag måste fortsätta träna och träna på det här för att bli riktigt proffsig och ändå inte kunna bevisa det på själva uppkörningen. :=( Jag vet med mig att jag kör ansvarsfullt och korrekt ute i trafiken. Jag har även så bra balans att jag kan hålla mc:n så gott som stilla ganska länge utan att sätta ner fötterna när jag väntar på grönt ljus etc. Jag har inte extremt dålig balans, menar jag. Suck! Ska det verkligen vara så här svårt att få mc-kort bara för att man är nervös på själva uppkörningen? Livet är hårt. Men, jag har nog ändå inte gett upp riktigt än. Och det är ju fantastiskt! Fantastiskt dumt, alltså!



31 maj 2006
Jag gör slut på mina sista korvören i A-korthärvan. ;=) Idag var jag tillbaka på körskolan för en lektion efter den misslyckade uppkörningen, och vi gav oss iväg för högfartsbaneträning på bana 1 (och även lite balansövning i en av lågfartsbanorna).

De första gångerna jag körde högfartsbanan idag hade lärare E små anmärkningar på en del saker; jag kom in lite för snabbt mot undanmanövern, eller avslutade istället i lite för hög hastighet. F-n, nu var jag alltså uppe i 60 igen!?

Jag kunde även köra en liten bit till innan jag nödbromsade, tyckte han, jag råkade göra det en aning för tidigt utan att vara medveten om det. Och jag behövde väl inte ta i så hårt med bakbromsen? Så fort jag ansatte den låste den sig tydligen. Jag tycker inte det är något större problem eftersom jag släpper den när det händer och jag kör rakt och stadigt ändå, men vi kom på att det måste bero på att jag är så van vid att min egen hoj har mycket slappare bromsar. Jag får bromsa mycket mjukare med körskolans mc.

Han tipsade även om att jag kunde släppa gasen lite tidigare innan vändningen längst bort i manöverbanan för att göra det enklare för mig.

Ja... ofta finns det väl något att förbättra när jag kommer på en manöverbanelektion - jag är något av en "slow starter" varje gång, och är i högform först när jag kört en stund. Det jag gjorde "fel" var onödiga saker som jag inte hade behövt göra (jag KAN ju göra en undanmanöver, köra serpentiner etc). Jag gör det svårare för mig än det behöver vara. När jag ändrade de här småsakerna till enklare varianter körde jag perfekt flera gånger om. Igen. Det har jag ju gjort förut. Hur länge håller det i sig? Tills uppkörningen? ;=) Knappast... men jag HOPPAS jag kan fortsätta vara snäll mot mig själv och inte ta i till 150% eller ännu mer i onödan, som om jag vore rädd för att lyckas.

Lärare E bestämde att han ska snacka med lärare M och boka en ny uppkörningstid för mig. Samtidigt bokar vi nya lektioner både två dagar och en dag före uppkörningen, så att jag ska känna mig "varm i kläderna" och någorlunda lugn och säker precis innan det är dags. Om allt går som smort den första lektionen avbokar vi den andra. Det var en bra idé, tycker jag, rent psykologiskt.

Undrar när den nya uppkörningen blir, jag får antagligen reda på det imorgon. Fyra eller fem extra tusenlappar kostar det mig i alla fall att jag inte lyckades senast. :=(

På lektionen idag fick vi även justera kedjorna på två av motorcyklarna, och det var intressant att se hur det går till. Under färden till manöverbanorna hade jag hört ett plirrande ljud från den mc som jag inte satt på, och det måste ha varit kedjespelet som lät. Man flyttar bakhjulet en bit längre bak för att få ett lagom stort spel på kedjan när dess lager slitits så att den blivit glesare och därmed längre än tidigare.

Jag bytte framdäck på min mc i lördags. Den här gången gjordes det hos TH Petterssons på Södra vägen i Mölndal, där vi fick låna golvyta för att plocka av hjulet. Där hade jag inte varit tidigare. Det har blivit på Robbans däck vid motorvägen i Surte flera gånger (men jag vet inte om det är samma ägare fortfarande), som också brukat låna ut golvyta. Ett par gånger har jag skickat iväg bara hjulet till Amring efter att ha plockat av det hemma.

Priserna på däck varierar en del. Först hade jag tänkt ringa runt för att hitta något riktigt bra, men så blev jag lite för bekväm. Hörde mig inte ens för hos Robbans i Surte. När jag nästan hade bestämt mig för Kungsbacka gummi som tog 1140 kr för både däck och montage/balansering, men telefonsamtalet liksom överlappades av ett med TH Petterssons, valde jag av en slump det sistnämnda stället. Trots att de var dyrare: 1075 kr för däcket och 180 kr för montage och balansering (alltså totalt 1255 kr). Å andra sidan kostar det ju bensinpengar att åka till Kungsbacka, så det kanske jämnade ut sig.



7 juni 2006
Jag har fått en ny uppkörningstid i slutet av månaden. Den blir okristligt tidigt på morgonen, så det blir sämre med sömnen den här gången (som är viktig för balansen). Suck!

En ny lektion har lärare E bokat in mig på också, redan nästa vecka istället för dagarna före uppkörningen. Och så tänker han kanske lägga in någon mer kvällen före provet eller så? Hrm... vet inte riktigt vad jag tycker om den närmsta lektionen, men jag får väl tänka att allt är av godo i mitt fall. ;=) Kanske lika bra att behålla den. Lyckas jag inte med uppkörningen den här fjärde gången totalt ger jag nog upp, så det är väl lika bra att försöka få till allt nu även om det kostar på. Men det är så aptråkigt att träna manöverbanor! Särskilt privat. Och på skolan är det som sagt svindyrt i gengäld. Suck! Livet är hårt! Eller life sucks, som de som inte blivit kärringar säger.

Körde lite halvhjärtat lågfartsbanorna privat häromdagen och det gick halvdant, tyckte jag, det var på ett ganska knöligt och lutande ställe. Men det ska ju inte spela så stor roll egentligen. När ska jag bli proffs på detta? Vilken tid det tar! Men kraven är å andra sidan lite för höga, tycker jag. Om det nu inte bara är jag som är löjligt dålig på att klara pressen... jag har ju godkänts av lärare för uppkörning tre gånger av en anledning.

Men vet ni vad? Jag har hittat en sak som verkar passa mig perfekt! För vad kan man annars säga om Procalmin? Rampfeber, det är ju nästan detsamma som uppkörningsfeber! Eller hur? Jag har redan beställt en liten förpackning. Tänkte pröva hur jag reagerar på dem någon dag när jag har lektion på körskolan, innan det är dags på allvar, så jag inte är allergisk mot dem (tänk om jag skulle få turistmage mitt under uppkörningen, t.ex. Hehe). Känns allt bra vid försöket ska jag nog använda dem på uppkörningen också. De ska ju inte påverka ens kropps- eller hjärnfunktioner på ett negativt sätt. Någon läsare här som testat dem? Maila gärna och berätta.

Min privata handledare (mc-kompisen) råkade ut för ett litet "missöde" när han skulle byta tändstift på sin BMW R1150 GS sist vi var ute. Ett av tändstiften gick av i fästet i kabeln och det som satt kvar 5 cm in i den gick inte att få ut. Som tur var kunde han åtminstone sätta ihop det provisoriskt igen och köra vidare. Väl hemma kollade han upp vad det skulle kosta att köpa en ny kabel, och jag har för mig att han nämnde ett pris på 700-800 kronor! Helt otroligt! Det var ju bra att han tillslut fick ut det som satt fast genom att fixa gängor i och sedan skruva ut det. Konstigt att mc-reservdelar alltid ska kosta så mycket.



8 juni 2006
Jag har ringt och bett att få min uppkörningstid i slutet av månaden flyttad till en mer kristlig tid på dygnet (jag vill inte gå upp före fem på morgonen för det leder så gott som säkert till ett misslyckande), så jag hoppas få en annan tid innan mitt teoriprov går ut.

Idag fick jag ett mail som jag tar mig friheten att citera ur (tjejen förblir anonym):

"Du skrev också att du nog skulle ge upp om du inte klarade uppkörningen. Nej gör inte det utan tänk om istället! Byt till en A-begränsad mc på skolan, klara körkortet och sen stryper du din egen mc i två år! Du får ju automatiskt köra A - mc sen. Jag vet fler tjejer på min skola (alla) som bytt från tung till A begränsad inklusive mig själv. Det är mycket lättare med den mc:n och jag börjar tro att A-begränsad är alternativet som är menat för oss tjejer, vi har ju inte samma muskelmassa som killarna."

Hur stor är skillnaden att köra begränsad jämfört med att köra tung? Tanken har inte slagit mig att jag kanske skulle kunna strypa min mc, men jag undrar om det blir knöligt med tanke på effekt/viktförhållandet. Den är ju gammal och väldigt tung.

Hur som helst, så är det kanske inte en så dum idé att ta MC-kort för begränsad effekt trots allt. Jag har funderat på det men avslagit tanken tidigare, i tron att jag skulle lyckas med tung hoj ändå. Men nu går jag och lurar på om jag kanske ska köra upp för a-begränsad mc redan nästa uppkörning eller om det får bli en extragrej ifall jag misslyckas en fjärde gång. Istället för att ge upp, alltså. Hrm... tunga beslut. ;=)

Hur är det med er tjejer som läser här, skulle ni vilja berätta vad ni har kört upp för? Klicka på min LÄSARFRÅGA TJEJER så öppnar sig ett eget fönster. Det blir intressant att se svaren! Jag ska länka till resultatet från mc-länksidan också, så att man lätt hittar dit flera gånger sedan.

Jag har även gjort en motsvarande läsarfråga för KILLAR som jag också ska länka till från mc-länksidan.

De som fått sina mc-kort med ålderns rätt kan bara skatta sig lyckliga. :=) Lyllosar!

[Lite senare:] Nu har jag pratat med lärare E på körskolan, och han tror inte det skulle vara enklare för mig att börja köra begränsad MC nu, snarare jobbigare i och med att jag skulle behöva lära känna en ny mc. Det är mest att den begränsade är lägre - man når lättare ner med fötterna - sa han. Så var det med det. ;=) Men svara gärna ändå på min läsarfråga, jag är väldigt nyfiken på hur det är med era kort!



10 juni 2006
Jag frågade tjejen som skrivit mailet jag citerade ur sist om hon tyckte det var stor skillnad mellan tung och begränsad MC. Så här svarade hon:

"Jag tycker skillnaden är stor! A-begränsad är mycket lättare det försvinner minst ca 50 kg. Den blir lättare att svänga framförallt. Du har lättare för att ordna upp situationen om du känner att du börjar välta t.ex!"

Jag kommer nog att prova med begränsad hoj ifall jag inte lyckas nästa gång men trots allt inte vill ge upp. Om det nu är så stor skillnad som 50 kilo mellan hojarna på min körskola också.

Tre duktiga tjejer (inga misslyckanden där, inte) och en lika duktig kille har i skrivande stund svarat på läsarfrågan om uppkörning. Hoppas fler vill vara med och svara även om det innebär att jag blir alltmer nedslagen av mina egna begränsningar. Hehe! ;=) (Tur jag aldrig är avundsjuk av mig på det sättet!)

Idag var jag och mc-kompisen på utflykt med motorcyklarna hela dagen, och vi hamnade bland annat i Varberg där vi stannade till för att ta en glass och några fotografier. Jag tycker kallbadhuset är vackert och annorlunda. Klicka på bilden för att komma till deras hemsida.


Vägarna var också fina, liksom vädret. Här tar vi en liten paus mellan Kinnared och Spjuthult:





25 juni 2006
I helgen skulle mc-kompisen åka till Lysekil för att titta på en båt för en bekant som bor längre upp i landet. Jag hakade på för att få en mc-tur, men ville inte köra själv hela dagen (på trevliga omvägar) eftersom min rygg och nacke inte är bra. Så det fick bli som passagerare istället. Men det löste sig ännu trevligare än jag räknat med: kompisen vågade låta mig övningsköra BMW:n!!!

BMW

Fast ordet "vågade" är väl lite överdrivet... han var ärligt talat väldigt spänd och orolig. Och det med rätta (nu ska jag vara lite tyken här): om man som passagerare tar ner fötterna från fotpinnarna för att sprattla med benen och stampa omkring med fötterna på marken när föraren precis ska till att stanna och sätta ner sina egna fötter, blir det ju riskabelt på en sådan hög mc. Det är jätteviktigt att passagerare har kvar fötterna på fotpinnarna hela tiden, ända tills föraren stannat och satt ner sina fötter! Men som tur var klarade jag av att hålla balansen även när det krisade till sig. ;=)

Vi turades om att köra, och det var första gången jag fick styra BMW:n ute i trafiken, jag hade bara fått prova den på parkeringsplatser tidigare. Spännande!

Även med sadeln i lägsta läget är BMW:n högre än min hoj (jag har ju sänkt min sadel 3 cm), så det var lite läskigt när min 1.90 m långa mc-kompis skulle kliva av och på. Och så är han verkligen ingen bra passagerare, som sagt. Hej och hå, vem som helst hade tyckt att det varit läskigt att ha ett helspänt fyrtorn på hundra kilo eller så, ryckande i min jacka eller knuffande på mig, och ibland bakåtlutad för att han blev trött i ryggen! Men det gick ganska bra ändå och det var väldigt roligt att få köra en så annorlunda hoj än min! Den kändes verkligen annorlunda också.

Jag tror inte att många tjejer eller kortare personer överlag vill köra en sådan mc till vardags, även om den är ganska kaxig. :=) Eller? Jag har för mig att kompisen har bytt till en extra hög vindkåpa men är inte säker. Hur som helst kom överkanten precis mitt i synfältet när jag närmade mig ett backkrön, så då fick jag sträcka på mig riktigt ordentligt för att se.

Vi var ute och körde lite mc på varsin hoj häromdagen också. Då tränade jag på slowmotionbanan en stund. Blev ännu mer deprimerad för jag var inte alls i form. Jag blir tydligen aldrig konstant bra på det där, så jag fick sätta mig och grina lite i gräset intill banan efteråt. Det är jobbigt att ställa in sig på att aldrig få köra mc på egen hand. Det är ju den enda drömmen jag har i mitt liv. Allt annat får bli som det blir, mc-kortet är liksom viktigt på ett annat plan än resten. Det ger en otrolig inspiration och frihetskänsla att få ge sig ut på två hjul med motor, närhelst man vill och vart man vill. Fast jag ska ju vara glad åt allt annat som jag har istället. Måste försöka vänja mig vid det nu, men det är svårt efter att ha levt med den här drömmen sedan 1999. :=(

Jag har fått min morgon-uppkörningstid på tisdag, då jag hade blivit tvungen att gå upp 04:45 - jag som till och med har svårt att gå upp 07:30 - utbytt till en ny dag veckan efter. En tid mitt på dagen! Gud, vad skönt! Även om jag misslyckas så vill jag ha en ärlig chans att vakna innan jag dör av sorg. ;=) Det blir nog sista uppkörningsförsöket.

Imorgon har jag körlektion på körskolan (lika bra att underhålla tekniken och skänka bort mina sista ören innan den där döden inträffar), och då tänker jag passa på att ta fyra fokuserande tabletter mot rampfeber; Procalmin. Ja, för att se hur de funkar under det att jag tränar i manöverbanorna. Blir det så att jag plötsligt talar flytande italienska och ser rosa elefanter vet jag att jag inte ska ta tabletterna inför uppkörningen. Men antagligen märker jag nog inte av någon förbättrad balans och teknik. Konstigt vore väl det. Bara ett under kan rädda mig nu...

På tal om läsarfrågan om uppkörning som jag har ute (fortsätt gärna besvara frågan, killar och tjejer), så verkar det vara olika hur man uppfattar skillnaderna mellan begränsad och tung mc, så jag antar att det mest beror på vilka modeller man jämför mellan mer än tyngden i sig.

Antagligen liknar känslan i den tunga och den begränsade modellen varandra på min körskola mer än andra modeller kan göra. Dessutom är min egen tunga mc mycket, mycket mer svårkörd än körskolans tunga. Deras tunga är kanske som en begränsad för mig som är van vid min klumpiga och tunga modell. Så kanske är jag inte så dålig ändå, när jag väl sätter mig på skolans hoj igen.

Jag har lovat mig själv att försöka tvångsträna slowmotionbanorna ordentligt inför den sista uppkörningen. Jag är så dålig på att stå ut med så fruktansvärt och hysteriskt tråkiga övningar, men jag måste faktiskt tvinga mig till att göra det mer än tio minuter i sträck! Det svåraste är nog att bortse från att träningen inte har någon betydelse. Jag har ju varit där förr - tyckt mig kunna allt - för att sedan ramla ner i ravinen igen. Det bara är så.

Hejdå från en deppig mc-elev, som ändå orkar önska alla en riktigt trevlig hojsommar!



26 juni 2006
Jag tog de där tabletterna mot rampfeber (Procalmin) men märkte ingen skillnad så de är kanske OK, då, när man ska göra något under press. ;=) Vet inte vad jag ska tro om dem, de är egentligen bara ett kosttillskott. Fast det skadar väl inte att försöka tro på sockerpiller heller.

Det blev ingen manöverkörning för mig på lektionen idag, så de där tabletterna kom inte till någon direkt nytta även om de faktiskt verkade. Jag fick sitta bakom läraren när en annan elev som var med ute hade trafikkörning, och sedan gjorde vi nödbromsningsövningar båda två. Jag blev klar före honom och under tiden jag väntade tränade jag balans med slowmotionkörning på en knölig och lerig grusplan. Det var nog rätt bra, tror jag, alla småmuskler fick jobba hela tiden även om jag inte brydde mig så noga om hur jag svängde där på planen. Tror jag ska göra den övningen på egen hand också. Sedan följde trafikkörning för mig med, och tillslut fanns det liksom ingen tid över för träning på manöverbanorna.

I början av lektionen när vi kom ut från skolan lagom svettiga efter att ha letat fram skyddskläder i rätt storlekar småregnade det, och så övergick det till tätare och mer ordentligt regnande. När jag körde nödbromsningarna kände jag hur vattnet trängde in genom ärmarna, och då var lektionen långtifrån slut. Efteråt kunde jag vrida massor med regnvatten ur tröjärmarna! Som tur var hade jag med mig extrabyxor åtminstone, men tyvärr ingen tröja. Brrr! Det blir väl ofta blött på två olika sätt för oss motorcyklister. ;=)

Under lektionen missade jag en enkelriktad gata, vilket jag påmindes om av läraren när jag stod i slutet av den för att göra en vänstersväng i T-korsningen. "Titta på väjningslinjen", sa han. Den gick över hela vägen, från vänster till höger. Här skulle jag ha stått allra längst till vänster. Om jag inte hade lagt märke till enkelriktningspilen i början av vägen så borde jag åtminstone ha reagerat på väjningslinjen när jag närmade mig den, tyckte läraren. Men linjen kollade jag inte på, för jag visste ju ändå att jag hade väjningsplikt i och med cykelbanan som var närmast mig i korsningen. Hrm...

En del svängar var jag lite stel i också. Vet inte varför jag drabbas av tillfällig stelhet ibland, som om det var första gången jag körde...? Det händer väldigt sällan nu för tiden, men de gånger det händer är det obehagligt. Det brukar vara i slowmotionsvängar, inte när jag har hastigheten uppe. Då är jag inte alls rädd för att lägga ner hojen så jag nästan (och ibland tyvärr även gör det) skrapar i fotpinnarna.

Fortfarande har jag alltså svårt för slowmotion-svängar. Lärare M sa, angående slowmotionkörning, att det är viktigt att hålla en jämn hastighet om man vill göra det lätt för sig. Kör man för långsamt kan man tappa balansen ibland och för att få tillbaka den utan att sätta ner foten måste man gasa lite extra, och då reser sig framdelen och man tappar ytterligare fokus och balans. Det blir en ryckig och lite riskabel körning på det viset.

Jag är ju en super-långsamkörare i slowmotionbanan, kanske för att göra det extra svårt för mig att lyckas. Men jag brukar ändå använda gasen väldigt, väldigt sällan (gillar inte ens att hålla grundgas). Men jag ska ändå försöka köra en aning snabbare. Samtidigt får det ju inte bli så snabbt att jag underkänns på uppkörningen, som det råkade bli sist. Ja, då körde jag lite för snabbt för att jag var så himla nervös, och då hann jag inte göra manövrerna som jag ville utan det blev ryckigt och stelt. Usch, usch...

Jag har berättat för lärare M att min egen mc är klumpig att köra med på manöverbanorna. Och eftersom det inte går att hitta någon mer ledig körtid, förutom en inklämd extra övertid kvällen före uppkörningen, erbjöd läraren mig att hyra en av skolans hojar nu på torsdag kväll (idag är det måndag) till måndag morgon. Jag får alltså ha den hemma hela helgen. Det nappade jag på. Förhoppningsvis ska det kännas bättre att träna lite mer ihärdigt under helgen, då. Har man betalat för det, så är det lite mer "på riktigt", liksom. Hihi! Plus att det ju är "roligare" (fy satan vad det är tråkigt, men om jag säger mindre tråkigt på skalan av tråkighet, då) om jag vänjer mig ordentligt vid manöverkörningen på samma slags mc som på uppkörningen.



29 juni 2006
Jag har börjat träna poweryoga hemma den här veckan. En gång i förrgår och en gång idag. Om jag är riktigt flitig i det närmaste kanske jag hinner få bättre allmänbalans redan tills nästa mc-uppkörning? Hrm... fast jag är rädd att hela kroppen kommer att värka rejält från och med imorgon och att jag inte ens kommer upp ur sängen. Ärligt talat har det redan börjat värka... gud!

Innan träningsvärken hade gett sig tillkänna alltför tydligt efter dagens yogapass hyrde jag hur som helst en likadan mc från körskolan som jag ska köra upp med ("Honda CB 750 Sevenfifty"), för att träna slowmotionvändningar i "autentisk miljö" på egen hand under helgen, när skolan är stängd. Det finns inga lediga lektionstider innan uppkörningen och därför fick jag det här erbjudandet. Plus att jag får en inklämd extralektion efter stängningsdags kvällen före uppkörningen.

När jag tränade lite slowmotionvändningar efter att ha hämtat Hondan idag, upptäckte jag att jag helt tappat känslan för högervändningar. Suck! Det är ju höger jag varit klart bäst på innan! Nu måste jag nog träna rejält på att köra åttor igen. Herregud, det går verkligen uppåt och nedåt hela tiden - och alltid nedåt när det är uppkörning. :=( Konstigt, va? Men nu gör jag i alla fall mitt bästa i helgen med att träna på körskolans mc. Kanske sker ett mirakel.

Jag lät kompisen filma min träning idag, och här är en filmsnutt där han inte drog ner sökaren mot marken på slutet och där jag inte satte ner foten i högervändningen. ;=) Men jag är ändå i dålig form även då, tyvärr. Vet inte varför jag har så svårt för detta. Filmen är 4,3 MB stor.



30 juni 2006
Honda CB 750 Sevenfifty

Här är mc:n jag hyr av körskolan under helgen. Den är ganska annorlunda att köra jämfört med min egna mc, förutom att det är ljusårs skillnad mellan deras bromsverkan. Ramen är fastare på något vis och den känns lägre fastän den är ungefär lika hög som min. Man har mer kontakt med marken på något sätt, men jag kan inte peka på varför det känns så (det är inte så att jag ramlar oftare med den. Hihi!). Hrm...

En nackdel med den är att den inte har någon vindkåpa; jag skulle inte vilja köra långturer med den. Hjälmen blåser nästan av i 110.

Konträning

På en parkeringsplats tränade jag ikväll slowmotionsvängar i form av fyrklöverblad, genom/kring fyra koner som jag ställt upp med en meters mellanrum. Se den suddiga bilden (plockad från en filmsnutt).

Det är en jättebra träning som rekommenderas. Man kör rakt igenom passagen i mitten och framåt en liten bit till - så långt man räknar med att behöva för att kunna svänga åt något håll och komma rakt in i nästa öppning i fyrkanten. När man kört igenom den tar man nästa sväng åt andra hållet, så det blir ungefär som att träna åttor men lite roligare i och med att man har konerna att sikta in sig på och att man måste räkna ut vilket avstånd från fyrkanten som gäller för fullt styrutslag in mot nästa öppning. Jag inbillar mig att den här övningen med tiden ger en omedveten känsla för var man har marginalerna.

Efter ett antal svordomar i högersvängarna hittade jag tillbaka till min gamla vanliga form. Hoppas den håller i sig nu! Men imorgon kväll ska jag träna på detta igen. Jag tror att jag ska hålla mig enbart till den här övningen nu, det är nog det allra bästa sättet för mig att få slowmotionsvängarna att sitta ordentligt oavsett var jag måste göra dem framöver.

Efter träningen fick Hondan följa med på en fikastund på Linnégatan och även till Slottsskogen för att tjuvlyssna på (tråkig) blues/rockmusik vid Villa Belparc, innan det blev dags att åka hemåt igen. Annars tänker jag egentligen bara träna slowmotion med den här och köra min egen mc på utflykterna.



2 juli 2006
Jag har tränat "fyrklöver-slowmotion" (i praktiken garagevändningar) flera gånger den här stekheta helgen, trots att jag riskerade värmeslag. Pust!!! Fy, vad svettigt! Formen från sist jag skrev har i alla fall hållit i sig och jag är så glad för det. Hoppas den fortfarande är i topp vid uppkörningen!

"Fyrklöver-slowmotion" täcker upp allt jag behöver kunna i lågfartsbanorna, så jag har inte velat träna något på dem vid sidan av detta. Högfartsbanorna har jag inte tränat på alls nu, för jag räknar med att göra det så det räcker på körskolan kvällen före uppkörningen.

Jag tänker inte köra balansträning med min egen mc, för den är så himla annorlunda att jag skulle tappa formen igen.

Igår var jag och mc-kompisen iväg till Hantverksmässan i Backamo (jag körde min Yamaha), där jag svettades omkring i mc-byxor för att jag inte haft vett att ta med mig byxor eller kjol att byta om med (hade fula tights under som jag inte kunde visa upp). Hehe!

Det var intressant att se allt som fanns att skåda och köpa i stånden på marknaden, och jag köpte ett halsband av glas och ett armband gjort av en silvergaffel som böjts till på ett spännande sätt.

Idag, en lika solvarm söndag, var vi ute med varsin tvåhjuling igen. Men denna gång körde jag den hyrda Hondan även på utflykten och inte bara på balansträningar. Det blev landsvägskörning på kurviga vägar och Hondan är pigg, säker och trevlig. Jag gillar den mer och mer. Nästan så jag blir sugen på att köpa mig en modernare mc ifall jag får mc-kortet och råkar få en hög med pengar. ;=) Men tankarna på att svika Yamahan känns i sin tur nästan som att vara otrogen.

Om någon skulle fråga mig hur stor bromsverkan min Yamaha från 1985 har jämfört med den betydligt modernare Hondan (från 2001) skulle jag säga runt en tredjedel. Det är ju inte klokt egentligen! Efter att ha kört med Hondan på fredagskvällen körde jag ut med Yamahan på lördagen och skulle bromsa inför den första rondellen i kvarteret. Plötsligt fick jag smått panik - jag trodde både fram- och bakbromsen lagt av helt! En sådan skillnad är det!



5 juli 2006
Ikväll hade jag en extrainsatt körlektion på manöverbanorna med lärare E efter stängningsdags, bara för att det skulle kännas bra för mig. Tacksamt!

Och det gick som smort: "Jag kunde inte ha gjort det bättre själv" blev den sista kommentaren jag fick efter träningen i högfartbanorna samtidigt som han höll upp två tummar i luften. Det värmde i hjärtat! Fast jag behövde egentligen ingen värme denna stekheta dag, det var ju svettigt till och med för dem i shorts! Pust!

Lika bra gick det i lågfartsbanorna; jag gjorde båda två åt båda hållen, en gång vardera, och det funkade fint.

Tänk om det hade varit uppkörning under lektionen idag utan att jag visste om det när jag kom dit! Ja, tänk om läraren efteråt hade sagt att han fått i uppdrag att godkänna mig istället för att en inspektör gör det imorgon, för att jag är så nervös när det väl gäller att de bestämt sig för att göra det på ett annat sätt med mig. *önskedrömmer*

Men, nu är det allvar först imorgon och jag hoppas kunna hålla mig lika cool... hrm.... lika avslappnad då.
bakåt framåt

Eva-Lena