hungrig

-Denna väntan!

framåt

 

MC-dagboken

21 mars 1999
(Jag kunde vid den här tiden ännu inte föreställa mig att jag faktiskt skulle våga köra en mc själv)
Jag tror jag dör av längtan varje gång jag hör en motorcykels mullrande...suck! Vet inte riktigt vad det beror på, det är säkert något undermedvetet som har med kraft och fart att göra, blandat med frihetslängtan. Det får mig även att spinna vidare till en högst privat önskelista med sådant som jag kan drömma om ibland:

  • MC-sabbatsår med kamera och bärbar pc
  • god allmänbildning att krydda med
  • lokalsinne - så det inte bara går runt och runt
  • fotografiskt minne - praktiskt och kul
Undrar varför man dras till det omöjliga? ;=)


9 april 1999
En frisk fläkt i vardagslivet var även den lååånga omvägen till och från jobbet. Jag bjöds på vårens första mc-turer. :=) Myyyyysigt! Många vackra vyer och dofter som gödsel och eldad ved passerades, och det är ett skönt sätt att varva ner på.


28 april 1999
Idag har jag surfat runt på nätet för att leta upp vilka körskolor som erbjuder övningskörning för motorcykel. Herregud, så långt har det alltså gått!

Jag får göra det i smyg för min dotter, som när hon fyllde femton inte ens fick lov att köra moped; -Nej, det är alldeles för farligt, bilarna tar ingen hänsyn, det är så mycket som kan hända och när man är ung inser man liksom inte följderna av de små detaljerna som tillsammans kan krossa ett liv på några sekunder. Men jag, mamman, går och drömmer om en tung motorcykel. Hrm... om jag kommer iväg för att övningsköra, så får jag väl kalla det för att jag "åker och fikar" eller något ditåt - hon vet ju att jag alltid dras till Coffee House på Linnégatan. Hihi! Bil gillar jag inte att köra, för jag har så dåligt lokalsinne och i Göteborg är det enkelriktat och 360 graders svängar överallt som gör att man alltid hamnar där man startade. Kan det förresten vara därför som jag alltid hamnar på Coffee House? Feg är jag också. Så varför tror jag då att jag skulle kunna köra en meter på motorcykel? Om jag mot all förmodan skulle få ett mc-kort (efter diverse omkullkörningar och benoperationer), så har jag dessutom inte ens råd att köpa en begagnad cykel! Ändå skulle jag vilja prova på det några gånger åtminstone. För att stilla nyfikenheten. Men dottern får hellre hålla sig till bussen. ;=)



4 maj 1999
Nu har jag nog bestämt mig för en mc-körskola, men tyvärr hade de ingen tid förrän den 20/5, så det tar väl flera år för mig att hinna få körkortet. Om man inte ens kört moppe, så kan det ju dröja innan man får in det rätta stuket, liksom. Men det blir ändå kul att prova. Hjälp! Vad har jag gett mig in på? För varje dag kliar det hur som helst mer och mer i fingrarna, och om jag inte får prova snart så är jag döende så fort något tvåhjuligt brummar förbi. Tänk om man kunde vinna en större summa pengar dessutom!


8 maj 1999
Vi snackade lite om hur man kör motorcykel, inför min första lektion, och ökade på det röda fältet på nervositetsskalan ännu lite mer... härom dagen läste jag dessutom om en 35-årig kvinna som omkommit när hon övningskörde och frontalkrockade med en bil i en kurva inte långt härifrån. Kanske var det samma trafikskola som jag är på väg till...


20 maj 1999
-Du kör väl moppe, va?"
Det såg ut som om han väntade sig svaret "Ja, det är väl klart!", så han ryckte till när han istället fick höra "Nää, det har jag aldrig" (jag ville inte säga att jag faktiskt provade på det en gång som tonåring utan att veta hur den funkade - och körde in i en rabatt med tulpaner).
"Ojdå. Men körkort för bil har du?"
"Jo, men jag kör aldrig! Så mig kan du tjäna pengar på! ;=)"
"Eh... jag tror vi tar den minsta cykeln, nu när du bara ska känna på koppling, växling, broms och sådant. Det är väl OK för dig?"
"Ja, det är det säkert"
...så åkte vi iväg till ett skyddat ställe för att provköra lite. Det var väldigt kul! Svårt, förstås, men jag hittade tillslut något som liknade en halvdan "rutin" och kände att jag nog skulle kunna lära mig att köra ordentligt en vacker dag. Utan att köra på instruktören (även om det var bra nära ibland, men det berodde inte på timpriset) så tränade jag 180-graders vida svängar, växling och "bromsningar". Det var fullt upp. Undrar hur lång tid det tar innan sådana motorik-övningar sätter sig som reflexer i musklernas minne? Ska bli intressant att se. Förra säsongen tog en elev körkort efter sex lektioner och en annan efter 32, så man vet ju aldrig. Men eftersom jag inte kört moppe innan, tar det nog ett tag. Särskilt som jag fick det ruskiga beskedet att någon bokat upp alla tider, så nu fanns det ingen ny tid förrän om fem veckor!!! Gissa om jag hade lust att strypa någon! När jag kom hem hade jag lust att grina som en barnunge. Det kändes som att vara en liten flicka inne på Liseberg, som utbrister "Åh, titta vad mycket karuseller! Vilken ska vi åka först?" och får svaret "Nej, vi ska inte åka. Här får du en glass. Nu ska vi gå hem". Ska jag kanske lägga till att flickan kan tappa glassen också? Hihi! Jag kan inte rå för det, men jag blev så himla besviken. Som att vara på väg upp med en luftballong, men att sedan tvingas kvar på marken efter att ha klappat ballongtyget lite. Snyft! Jag hade ju redan väntat i tre-fyra veckor på denna första körning, efter beskedet att det sedan inte alls skulle vara svårt att få tider.


23 juni 1999
Andra mc-körlektionen innehöll lite kontraster:
  • Stannade i en kurva för att prata - cykeln välte och kopplingsspaken trycktes in mot en bult. Allt gick i slowmotion. Pinsamt! Fick bända och dra för att den skulle funka efteråt...
  • Som avslutning fick jag skjutsa körläraren och använda växel 4-5. Kul!
Undrar om jag får träningsvärk i ljumskarna imorgon, som jag fick efter första lektionen. ;=) Nu har jag köpt ett paket med tio körlektioner, teori, böcker, syntest och allt, så nu gäller det! Jag måste läsa all teori igen, som jag läste redan när jag tog B-kort 1984, plus att det blir ännu mer teori som bara handlar om mc-körning! Det lär ju inte bli brist på lektyr under semestern...


29 juni 1999
Den tredje mc-körlektionen blev av idag. Jag ska försöka att inte tjöta om alla dessa lektioner, även om motorcyklar och trafikteori nästan är det enda jag har i huvudet just nu. Detta är ju inte någon dagbok, utan mer en plats för reflektioner och filosofiska funderingar, men det känns som om inspirationen och skarpseendet (om jag nu haft något sådant) vilar. Skrivklådan ger dock inte med sig; den skriver obehindrat vidare om... tja, om dagens lektion, t.ex. Den gav en riktig jiiihaaaa-känsla! :=) Egentligen skulle jag ha tränat balans genom att köra zig-zag mellan koner, men det bidde landsvägskörning istället. Läraren satte sig bakpå, och så bar det av i 40 minuter. När cykeln startades kändes det svindlande, jag var inte ens säker på om jag skulle våga köra hundra meter i trafik, men det gick bra (relativt sett) och vi körde mest på lugna, lite avsides vägar. Det var ändå som ett riktigt äventyr, för när det gäller allt tekniskt går ingenting omedvetet än så länge - allting måste ske med aktiv tankeverksamhet och jag satt fullt koncentrerad hela tiden. Blinkersen glömde jag stänga av massor av gånger; varför är den inte automatisk? Det jobbigaste var snabba inbromsningar, när jag inte hann växla ner till ettan innan stoppet och inte visste vilken växel som låg aktiv när det sekunden senare gick bra att köra vidare igen (en gång hoppade vi fram som om det fortfarande var midsommar och dans runt stången).


14 juli 1999
Måste få tag i en mindre motorcykel att öva "garagesvängar" med privat; imorgon måste jag göra detta en tredje gång på dyr trafikskole-lektionstid; är jag en omöjlig elev? De där snäva svängarna i stillastående (så gott som, åtminstone) är inte så lätta att göra om man aldrig kört moped och sällan cyklar. Garagesvängarna liksom zig-zag-körningar mellan koner är väl det som folk tycker är svårast under uppkörningen. Om jag kunde komma på något bra knep att fokusera på! Sista körningen i "så gott som stillastående" skedde i full skinnmundering, hjälm, handskar, övningskörnings-blaffa på bröst och rygg (tjock pvc-plast, verkar det som, varm och gó) och stövlar. Det var 26 grader i skuggan och vad det var i solen på den vindstilla parkeringen ska jag inte försöka beskriva närmare...det räcker med att berätta att de på körskolan frågade hur jag skulle kunna ta mig hem efteråt, så som jag såg ut!


15 juli 1999
För den som tvingats följa mc-lektionerna här eftersom jag aldrig kan hålla tyst om dem, så kan jag meddela: Jippi, jag slapp träna fler garagesvängar (jag skjuter det på framtiden) och övade istället nödbromsningar på grus i 30km/h, och körde lite i trafiken. Rätt kul och inte lika svettigt. Det var i och för sig svalare och blåsigare väder, men ändå...


24 juli 1999
Arrggghhh! Nu kan jag inte hålla inne med det längre! Jag vill inte hålla på och babbla om övningskörningen, men nu måste jag berätta... det känns nämligen så roligt att jag nu har provkört privat, med en mycket större och tyngre mc, och att det gick bra! Jippiiii! Helt säker på att jag skulle klara av det var jag ju inte, för det känns lite lurigt redan med den lilla hojen jag har på körskolan. Kanske kan jag ändå lyckas ta mc-kort! Fast det blir nog inte avklarat förrän nästa år, men det gör inget, jag har ingen brådska.

framåt

Eva-Lena