11/12-98

Ett kåseri: "Inspiration"

"Luften på Boeing 747 -400 mellan Miami och Frankfurt är så torr att värdinnorna löper risk att halka på pormaskar".

Hrm... sådär skriver man väl inte, även om det nästan är sant...? Inte när man väl har blivit vuxen och dessutom kan konsten att skriva ordentligt. Nu är jag ärligt talat redo för huvudkudden. Men knasiga eller bra idéer dyker ofta upp när jag just har släckt och ska sova. Ibland är de lite väl knasiga. Somliga nätter kan jag till och med tro mig ha löst världsproblemen i en dröm, men under de ljusare timmarna upptäcker jag sedan att de flesta idéerna gärna får stanna kvar i mörkret, även om de är kreativa. ;=)

Denna gång känns det annorlunda (gör det inte alltid det?).

Det är nu, precis nu mellan vakenhet och sömn, som det går att se kristallerna i tillvaron. Fantasin och skaparkraften går ihop och plöjer väg för alla ord som då vill fram. Små banaliteter som kan vävas samman till en samling krispiga meningar. Allt medan natten övergår till en zon i intet, och sedan alltför fort i tidiga morgontimmar.

Snön ligger som en bestämd ansiktsmask över verkligheten; ingenting är sig likt. Vi är inte vana vid det här i Göteborg, den brukar smälta bort ganska fort. Om vatten bär luft på ett akademiskt sätt, med ljudvågorna oförstörda på dess våta rullband, så gör snön det motsatta. Man kan nästan tro sig vara den enda överlevande efter 2000-slagets ofrivilliga kärnvapenattacker. Det är pressande tyst. Det ickeljudande har en större massa än Black Sabbath... nja, åtminstone större än Fastball, och pockar på uppmärksamhet.

För att man ska inse hur liten man är i intet. Att Annetjie i Transvaal brukar gå under en varm sommarsol denna tid på året. Att någon samtidigt sitter på restaurang Chili i Miami och äter nachos med spenat och jalapeño. Allt medan jag sitter här i ett knäpptyst hus i vinternatten och trycker tangenter mot upprepade elektriska stötar. För att skaparkraften inte finner bättre vägar än att... [avbruten]

-Va!? Vad gör du här?
-Vad då? Jag bara skriver lite.
-På min kåserisida? Hur fick du access hit?
-Ja, men det är väl inget att bråka om!
-Här sitter du och skriver STRUNT! Som jag har letat efter dig!
-Jaså?
-Ja, men herregud, du har ju varit borta i evigheter! Du är ju ändå MIN inspiration!

Eva-Lena

http://www.minuskel.com/tankarsv.htm