7/4-98

Ett kåseri: "Vår vår"

Det är meningen att det snart skall synas tecken på att våren kommit till Göteborg. Jag menar inte att tulpanlökarna inte börjat gro för ännu ett år eller att det inte syns vissa fågelsorter vid särskilt studerade platser i landet. Nej, riktiga vårtecken ska det vara, sådana som gör att man verkligen, helt säkert, kan avgöra att våren faktiskt gjort sitt intrång.

De första vårtecknen för en stads- eller förortsbo ser helt annorlunda ut än för en lantligt belägen person. Ända sedan jag var ett litet barn har jag fått vårkänslor av att asfalten är grå och sopad från sand - helt torr och utan vattenpölar. Än så länge är den halvt om halvt täckt med både vattenpölar, snöfläckar sedan det plötsliga och otrevliga snöovädret härom dagen, och dessutom strödd med gammal sand från ännu värre tider. Asfalten är ännu inte heller ljusgrå, utan svart av kylig, ruggig väta. Inte en tillstymmelse till vårkänslor här, inte!

Ett av vårtecknen har åtminstone kommit och det är det allmänna kepsfrämjandet. Skräckinjagande stora och skrikande trutar och fiskmåsar har nämligen börjat skydda sina tänkta ungar/bostäder genom att göra halsbrytande utfall mot känsliga människohuvuden som kommer för nära. Gubbar med keps är nog inte så ute ändå...vad det lider kommer det att bli farligare och farligare att vistas utomhus, men allra farligast är det kanske ändå för fiskmåsungarna. Man kan undra hur en del bevingade föräldrar tänker då de förlägger ett bo mitt i en tågväxel så de måste flyga undan varje gång det kommer ett tåg - på en rangerbangård som alltid är väl trafikerad! När ungen kommer och börjar röra lite på sig kan man med fasa föreställa sig vilken barndom som väntar. Somliga bygger bo mitt i refuger eller rondeller, och man kan nästan se dem lite som demonstranter mot miljöpolitiken. Idag, i början av april, alltså, träffar man på oroväckande många bilar som ter sig vara vitfläckade på ett sätt som inte ser fabriksgjort ut. Parkera inte nära kajen eller byggnader därintill, ovanför vilka entreer det brukar finnas fiskmåsbon (de gillar att skrämma folk som måste ta sig igenom dörrar och trånga passager).

Strax efter detta inträffar ett annat vårtecken; öldrickarna sitter då nämligen i parken eller på den kommunala gräsplätten istället för hemma i soffan eller vid köksbordet med kortleken. När man ser dessa pås-bärande små grupper, kanske med en hungrig schäferhund rastande en av dess medlemmar, kan man vara helt säker på att det är vår. Då är det dags att fira! Men då är det samtidigt konfliktfyllt att fundera på varför man själv inte är där ute i parken i det fina vårvädret...

Solglasögonen kommer egentligen först av alla vårtecken, det glömde jag i all hast. Redan när det går att ta sig fram bärandes solglasögon klockan sexton utan att få blåmärken av missade bänkar eller lyktstolpar och det alltså inte längre är kolsvart ute vid den tiden, sätter många på sig sina bågar och startar ett nytt yttre liv. Ett liv i likformighet där de ser fränare och mer lika ut än i verkligheten. Många bär bågarna även då de kommer inomhus, men jag tror inte jag sett någon ha dem på bio.

Har man en cabriolet måste den ut så fort det inte regnar varje timme, så den får luftas lite på Avenyn. Det är nyttigt för skinnklädseln och motorn. Motorcykel går också att åka tidigt på våren om det inte är för mycket is på vägarna, gärna med bara jeans på benen om det är över nollstrecket i vinden.

Något av de bästa vårtecknen finns hemma i sängen. Jag kan berätta att en katt som ligger på ett par smalben väger sju gånger så mycket som en katt stående på golvet, och när våren kommit blir man av med denna tunga last. Under vintern sväller katten liksom ut och förvandlas till en stor brunbjörn så fort ljuset släckts och man skall sova. Tyst, viktlöst och mjukt smyger den sig först upp i sängen och i ultra-rapid för den tassarna mot den mänskliga silhuetten. Ovanpå täcket och pressade smalben värmer katten sedan som ett dussin yllefiltar ovanpå varandra, och snart har den dessutom ökat sju gånger i vikt. Hur man än låg från början får man en oemotståndlig lust att byta ställning. Jag har ännu inte hört den bråma som en björn, men den kan spinna ganska högt och triumferande. Speciellt om den fått i sig lite kallt fräscht vatten ur glaset vid sängen först. På våren börjar det bli lite för varmt för katten att ligga på smalben eller ta upp en hel säng genom att ligga i centrum av den, och då flyttar den ner i källaren. Till omgivningens förtjusning. Jag tycker dock att det blir varmare tidigare än katten gör detsamma.

Det är så härligt med våren, något av det bästa som finns! Må fler tecken anlända snaaart!

Eva-Lena

http://www.minuskel.com/tankarsv.htm