9/11-97

Ett kåseri: "Kaffe"

Kaffe är ett fördärv. Tänker man bara efter en liten stund kan man tydligt se hur människan tagit skada av denna svarta, mystiska böna som intas helt öppet i det svenska samhället. Bönan är ännu inte förbjuden att bruka eller sälja, så i varje butik kan du hitta minst en sort. Giftet har med tiden blivit mycket populärt i alla åldrar, men de yngre har lite svårt för smaken så de får aktiv hjälp att komma igång av sina anhöriga. En inkörsport brukar vara släktkalas.

Någon större vikt vid information om bönan läggs inte i skolans undervisning. Troligtvis beror det på att läraren under rasterna själv smiter undan till pausrummet för att intaga en kopp svart gift, kanske ihop med en cigarett för att förhöja dosen av uppiggande medel i blodomloppet, då eleverna nu för tiden kan vara av ganska påfrestande natur. Under kaffedrickningen blandas adrenalinet från föregående lektion med den extra energi som koffeinet ger, vilket leder till att nästa lektion gärna bör ta upp ett historiskt ämne - det är under de timmarna eleverna brukar synas med halvslutna ögon, balanserande mot insomningens gräns - då läraren får te sig mer energiskt inspirerande än vanligt. Oftast misslyckas dock detta - ruset är nämligen inte så långvarigt.

Under ett besök i stadens centrum, trivsamt promenerande längs gamla anrika husväggar och fönstershoppande i brist på överflödiga pengar, infinner sig plötsligt ett kroppsligt behov. Koffein! Turligt nog är cafeerna hundratals gånger vanligare än toaletterna (du har väl känt hur det luktar i vissa gathörn?) så man har många "coffee-shops" att välja på när begäret blir för stort. Dock är det inte många som uppnår den rätta kvaliteten på varan, så det krävs mången trampade steg innan man äntligen kan slå sig ner på rätt cafe' - Coffee House på Linnegatan. En stor italiensk cappuchino (de har olika sorter, och den italienska är helt enkelt brottsligt god) med alla kryddor strödda över skummet räddar liv! Men har man en gång fått i sig detta högkvalitativa gift måste man öka sin dos till en stor sådan i veckan. Därefter är dessutom inga andra cafeer dugliga, då djupa depressioner kan infinna sig vid intagandet av fel sorts bönor. Livet som missbrukande kaffedrickare ter sig alltså inte alltid så lustigt då man befinner sig på långt avstånd från Linnegatan.

Kaffet leder även till andra fördärvelser. Vi har många välkända fenomen mitt i vårt idylliska Sverige: Cigaretten som så många tar till koffeinet är det värsta av dem, telefonräkningarna som ökar då den sociala driften pockar på under kaffedrickandet, irritationen på tedrickarna som låter det osa brandrök av sina påsar i närheten av ditt kvalitetskaffe, tipskuponger som blir ifyllda under ruset och sedan inte ger några vinster och alla kalorier som trycks ner, inbakade i tårtor eller hela kakpaket på en gång (för vem kan sluta om det är ett paket chokladfyllda godsaker?). Kaffe-giftet leder ofta även till sociala banaliteter såsom skvaller och damtidningsläsande - speciellt på frisörsalonger där man hyser bryggare.

Mången arbetsplats har fått sämjan förstörd av denna giftiga böna, då den i automater förvandlas till något oigenkännligt. Vid användandet av sådana automater kommer en magsårsframkallande dryck nerskvättandes i din mugg, som dessutom givit dig löneminskning eftersom du inte behöver lägga några pengar för giftet i burken intill. Där ligger istället insamlade slantar till feta vaniljfyllda bullar för fredagsfikat, som bidrager till att magsåret har väldigt svårt för att läka till sig. Automatgiftet har en slags syrabaserad dominans, vilken fräter fast i porslin av sådan kvalitet som arbetsplatser har råd med, och som leder till stormöten angående vem som lämnat den brunaste koppen i diskhon och vem det är som påtvingat ditresta gäster samma dryck - som alla lämnade lika svarta koppar nu i väntan på disk.

Giftberoendet genomsyrar alla led i samhället. Andra exempel är en annan historia, och nu måste jag ändå avsluta denna lilla monolog då kaffet står och väntar i köket.

Eva-Lena

http://www.minuskel.com/tankarsv.htm