Traditioner
Jag är hopplöst otaktisk när det gäller gamla traditioner mellan kvinnor och män!

Inte heller kom jag ihåg att det var internationella kvinnodagen idag, när jag kom in i lunchrestaurangen och en gentleman gav mig en röd ros. "Nej tack, den dör säkert direkt jag går ut med den", blev min oromantiska replik. Så typiskt mig! Men jag kunde föreställa mig rosen där ute i det råa duggregnet, på väg tillbaka till kontoret. Inför mitt inre hade den ett så ihopskrynklat och förfruset ansikte som bara en ros kan ha. "Stackars ros", hann jag tänka innan jag skämdes och tänkte "stackars man" istället. Hrm...

Jo, det är klart att jag förstår att männen som delade ut rosor tyckte det var en fin gest. Och visst var det gulligt tänkt, på sätt och vis, eftersom det visar att de bryr sig. Men, har de tänkt på att om de verkligen brydde sig om kvinnornas situation på djupet, så skulle de inte ha behövt stå och dela ut rosor med en min av medkänsla på internationella kvinnodagen.

De andra kvinnorna blev förstås överförtjusta, och tackade flera gånger om. De som råkade höra mig tacka nej stirrade förskräckt, och jag insåg plötsligt att jag gjort något som var tabu. En bra sak med rosorna var nog att många kom in på ämnet jämställdhet, åtminstone.

Vissa gamla traditioner mellan män och kvinnor lever vidare, men jag försöker ofta göra en allmänmänsklig artighet av dem istället. Vilket jag kanske inte alltid borde. Vissa män förväntar sig t.ex att få hålla upp dörren för kvinnor, trots att de inte når dörren först, och trots att det därför är mer praktiskt om kvinnorna vid sådana tillfällen håller upp dörren för männen.

Ibland blir det en svår upplevelse, när jag håller upp dörren för en man: där står jag och tror mig vara vänlig och snäll, medan jag i själva verket kan te mig ytterst oartig i hans (gammaldags) ögon. Då måste jag ge upp, och slinka in med hans hjälp, efter någon sekunds irriterad ögonkontakt. Andra gånger verkar männen hålla med om att det lika gärna kan göras så praktiskt som möjligt. Det ser ut att bero på vilken generation man tillhör.

Sådana saker, som att hålla upp dörren eller ge en blomma, får gärna vara kvar för min del, om männen tycker det är roligt och om det inte förväntas som en plikt. Dessa exempel innebär ju heller inga större uppoffringar. Men det är som sagt lite svårt ibland att veta när männen vill det ena eller det andra.

(Texten skrevs i mars 2000)