På topp
Denna åttonde mars kunde man i tidningarna se listor på näringslivets mest mäktiga kvinnor.

Är inte det lite pinsamt en sådan här dag? Jag menar, jag trodde att det mest är ett manligt drag, att vilja bli mäktig i näringslivet! De flesta kvinnor strävar väl inte alls efter att nå "toppen" i pyramidformade strukturer, utan efter en så trivsam och bra arbetsplats som möjligt, där man trivs oavsett position. De flesta kvinnor strävar också efter ett gott samarbete där alla har chans att påverka, och där ingen sparkar på någon annan. Förtroende. En ärlig stämning och högt i tak, och naturligtvis lika lön för lika arbete. Vad kan vara viktigare än detta?

Jo, jag inser att listorna över ledande kvinnor är till för att visa att det finns kvinnliga förebilder i manligt strukturerade företag, men jag tycker ändå att det visas upp en skenbild av vad de flesta kvinnor vill ha. De kvinnor som vill bli ledare och behålla pyramidstrukturen, ska naturligtvis kunna få det, lika lätt som männen, men vi borde fokusera mer på större mål än så.

På något sätt kopplar jag sådana här listor med ordet feminism - en ensidig dragkamp åt till synes fel håll (de som listar kvinnor på topp har inte tänkt på vilka typer av toppar som är bäst). Om ni ursäktar, feminister. ;=) Läs även under rubrikerna "Karriär" och "Chefsskap", för att förstå vad jag menar.

(Texten skrevs i mars 2000)