FENOMEN

Shrödingers katt - visst dog den

Jag tror inte riktigt på det där att människans studie av ett objekt - eller avsaknaden av en studie - skulle kunna påverka objektet att anta den ena eller andra formen. Om man håller i ett spelkort med baksidan upp, spottar på det och säger: "Snälla kort, bli ett äss för jag vill hemskt gärna vinna det här spelet!" så tror jag knappast att en eventuell nia eller knekt skulle raderas ut och förvandlas till ett äss - bara för att man ännu inte studerat det och därmed givit det en chans att i all osynlighet vara vilket antaget värde som helst. Ett antagande är nämligen inte samma sak som ett fysiskt tillstånd.

Jag har läst att det välkända experimentet med Shrödingers katt gick till så här:
Katten (stackarn!) placerades i en bur med massiva väggar, och mitt i buren fanns en bit radioaktivt material som tydligen hade 50% chans att skjuta iväg en sönderfallspartikel uppåt och 50% att skjuta iväg den nedåt. Om sönderfallspartikeln for uppåt skulle den isåfall träffa en partikeldetektor, som i sin tur öppnade en ventil som släppte ut ett dödligt gift i kattens matskål. Katten skulle äta av giftet och dö. Men om partikeln istället for nedåt skulle en ventil öppnas som släppte ut mat, och katten skulle leva vidare tills nästa experiment.

Forskarna stod efteråt runt den ännu tillslutna buren och antog att katten överlevt eller dött. Katten var inte död och inte levande, enär det vore fel att påstå någotdera. Därmed betraktades den som både levande och död på en gång. Slutsats drogs att människan påverkar elektroners framfart genom sina studier av desamma. Om man tittar gör de en sak, och om man inte tittar gör de en annan. Här dras i dagens moderna forskning paralleller till kvantfysikens studier av fotoner. Tittar man på dem på ett sätt beter de sig som partiklar, och tittar man på dem på ett annat sätt beter de sig som vågor. Man kan däremot aldrig se båda tillstånden samtidigt.

Nu undrar jag om någon forskare verkligen kan se seriöst på detta och säga att ovanstående är logiskt intill den fysiska sanningen. Vi alla måste betrakta allting som både dött och levande men vi antar inte att människor lever vidare eller dör bara på grund av att vi träffar dem (om vi inte är mycket obehagliga personer själva, vill säga, och tar död på dem av helt andra skäl). Våra bästa vänner eller familjemedlemmar kan vara döda sedan bara en minut genom tex en bilolycka eller de kan ha vunnit pengar på en lott de just köpt, och det är så vi alltid fått leva. Man kan bara vara säker på att det man har intill sig eller har annan kontakt med är levande. Som litet barn tror människan att hon är centrum av alla händelser och att alla är på väg åt samma håll när hon åker buss. På samma sätt verkar forskarna tro att omgivningen inte kan klara sig utan dem. Men nu är det så att det där spelkortet var en nia från början och det kommer aldrig att ändra sig till ett äss hur mycket man än spottar och ber. Hur mycket man än föreställer sig att det bränner i handen som vore det ett starkt hjärter äss. Jag anser att det inte spelar någon roll hur vi i fantasin betraktar föremål eller händelser vi inte ser ordentligt eftersom det inte gör skillnad i verkligheten. Ingenting kan ändras bara för att vi tittar från höger istället för vänster, om det inte gäller kroppsvärme, ljud från en kameras slutare, doftämnen och sådant. Dessa faktorer gör åtminstone knappast så elektronerna förändras i sin grundläggande natur.

Ja, jag tycker det är ett skrattretande experiment det där med Shrödingers katt. Vad är meningen och var finns beviset? Katten har antingen dött eller lever vare sig vi får reda på det eller ej, men den är bara i ett enda stadie och inte i båda trots att vi inte kan lista ut vilket. Det är ingen vågfunktion som kollapsar i och med att vi öppnar lådan, det enda som händer är att vi blir medvetna om resultatet - som hela tiden varit detsamma sedan ämnet senast sönderfallit. Jag kan tänka mig att Shrödinger var sådan att han trodde spelkort kunde ändras medan han höll i det. Men det skulle han i så fall inte heller kunnat bevisa.

Om du läst avsnittet om fotoner, kan du då ge mig en meningsfull förklaring till experimentet, så jag kan förstå det fullt ut? Skulle det alldeles säkert bli två vågor (100% gift och mat) och inte en partikel (50% chans till gift eller mat) som utgick från ämnet, och en av vågorna helt säkert utlösa giftet så fort man öppnade lådan för att titta?

Om jag gjort experimentet skulle jag ha två matskålar - en som kom fram med gift och en som kom fram med mat - båda förbundna i en dåtida AND-krets som bara tog fram skålarna om de fick en samtidig impuls från sönderfallspartikeln. Då kunde man åtminstone se om partikeln delat upp sig, om det nu var intressant för resultatet, och dessutom skulle det inte behövas en katt. Nu är det dock inte säkert att jag uppfattat detta experiment rätt, som sagt, de kanske inte alls väntade sig en delad våg då de tittade. Ämnet kunde ju ha känt av att det fanns två alternativ trots att lådan var stängd, menar jag, och då kunde det delat upp sönderfallet till båda öppningarna ändå. Isåfall saknas fortfarande mening med experimentet.

Min syn på det förblir nog att forskarna är ett lustigt gäng som dödade en katt. (För den dog i experimentet (om det verkligen gjordes?), och man tror den dog av att de tillslut tittade på den. Men hur kan vi bevisa att saker är annorlunda då vi inte tittar på dem - att livet sker medan vi iakttar och att det beter sig helt annorlunda när vi inte är där? Då måste vi titta på livets skeenden och se hur de beter sig när vi inte… när vi inte tittar (?) på dem….)

Eva-Lena

(http://www.minuskel.com/ebfysiks.htm)
TILL HUVUDSIDAN